- Project Runeberg -  Oscar II och hans tid. En bokfilm /
228

(1936) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i888

Verner von Heidenstam - en ny stor skald.

Heidenstam om »Vallfart och
Vandringsår».

Till Albert Bonniers förlag.

På samma gång jag här
öfver-lemnar dikterna till påseende ber
jag om ursäkt för att manuskriptet
i sitt nuvarande skick på sina ställen
torde vara ganska svårläst — något
som för öfrigt just ej bidrar till att
göra innehållet njutbart.

Georg Pauli, målaren, erbjöd sig
i höstas att teckna vignetter. Vid
närmare eftersinnande ansåg jag
dock detta gifva företaget en allt
för pretentiös pregel samt
ytterligare försvåra det i ekonomiskt
af-seende; och hellre än att sjelf
tillsätta penningar på dessa dikter,
hvilka redan kostat mig betydligt
arbete, få de väl bli liggande i
skrif-bordslådan.

De äro alla till ämnet förlagda på
utländsk grund. I likhet med
Gjellerup, Drachmann, Strindberg och
hundrade äldre författare, som nu
stå på piedestal, har jag visserligen
på sina ställen nyttjat »fri vers»,
men jag har derför icke skrifvit
slarfvig och vårdslös vers, utan
tvärtom särskildt vinnlagt mig om
en konstnärlig form. Vanligen har
jag låtit en eller annan gifven rythm
öfvervägande genomgå en hel dikt
på samma sätt som man i ett
musikstycke bibehåller ett
grundthe-ma. Exempel på detta finnas bland
annat i dikten »Damaskus».

Att dikterna oftast äro långa samt
ibland inväfda med prosa får väl
snarare betraktas som en egenhet
än en svaghet. För öfrigt vill jag
naturligtvis icke här allt för
om-ständigt plädera för mitt eget verk,
hvilket om det möjligen har någon
förtjenst, säkerligen också har
brister.

Jag hoppas alltså i nästa vecka
få infinna mig för att erfara
resultatet.

Högaktningsfullt
Verner von Heidenstam.

Svensk sångs pånyttfödelse.

»Det torde vara ganska svårläst»,
hade Heidenstam skrifvit. — För

Verner von Heidenstam,

född 6 juli 1859 på Olshammar,
Hammars socken, Örebro län, är son
till öfveringeniören vid lots- och
fyrinrättningen Nils Gustaf von
Heidenstam. Har gjort mångåriga och
vidsträckta resor i södra Europa och
Orienten för att söka bot för sin
vacklande hälsa. Ämnade först bli
målare och begaf sig till Paris för
att studera, men öfvergaf snart
målarkonsten för dikten.

mig och för min hustru — jag läste
dikterna högt för henne — funnos
inga svårigheter den kvällen. —
Genast från första anslaget och till
det sista hade vi klart för oss, att
här hade en ny och stor diktare
uppenbarat sig. Den aftonen blef en
af dessa högtidsstunder, som en
förläggare aldrig förgäter men som,
och så sällan, förunnas honom!
Rent instinktivt kände jag, att vi
den aftonen hade återfunnit
»Moguls kungaring», den sedan åratal
försvunna svenska sången!

Karl Otto Bonnier.

En själfbekännelse.

(i bref till Z. Topelius.)

Att jag icke långt för detta
debuterat inför allmänheten har berott
därpå, att allt hvad jag under de
sista åren skrifvit varit af den
beskaffenhet, att det skulle mottagits

med ett tjut af (kanske berättigad)
ovilja. Jag har haft min
storm-och trängtansperiod, jag har varit
i uppror mot allt, mot mig sjelf,
mot svenska språket.»

Verner von Heidenstam.

Snoilsky och Fröding om
»Vallfart och Vandringsår».

Dresden, 16 april 1888.

Herr Verner von Heidenstam.

I går erhöll jag er bok och
lämnade den icke, innan jag läst till
slut. Mitt första intryck var
förvåning att sådant skrifvits i Sverige,
utan att jag ännu hört författaren
omtalas; min nästa känsla var glädje
att vara en bland de första, som
innan omdömet hunnit blifva en
banalitet, får äga tillfredsställelsen
att med namnet Skald hälsa Eder
välkommen i vår litteratur. Skald
är ni — en verklig och ursprunglig.
Visserligen kan man icke alltid säga
att edra dikter sjunga — men så
kunna de i stället desto mera måla.

Carl Snoilsky.

*



Vad som utom åskådningens
absoluta frihet tog mig i Vallfarts- och
Vandringsår var väl också dels den
öfvergifna alltomvältande humorn
och dels den ofta uttalade sympatien
för den oändliga lättjan — tvenne
element som träffade besläktade
element hos mig själf. Jag fick den
där stöten: »anch’ io sono un pittore»
— Gud gifve att det måtte vara
riktig italienska — hvilken väl
betyder det samma som när en
ung krigare, som ännu är ovan vid
handgemänget och äfven litet feg,
får se en modigare kamrat störta
sig före de andra mitt i
kamp-tumlet och slå sig en väg fram —
»jaså, det går verkligen an», tänker
den dröjande och känner modet
och stridslusten fara sig åt hufvudet,
så att han inte låter vara att följa
exemplet.

Gustaf Fröding.

228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leo2/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free