- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
128

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

icke, att Gud då förlåter er alla edra synder? Tror
ni icke, att Kristus har försonat världens synd och att
således äfven edra äro försonade och att ni blir salig
genom att tro detta?»

»Jag kan icke bedja, jag kan icke tro, jag är helt
förlorad.»

»Ja», genmälde jag, »vi kunna ingenting af oss
själfva, men ’Gud är den, som verkar i oss både vilja
och gärning efter sitt goda behag’. Vill ni, så skola vi
bedja tillsammans?»

»Ja, det vill jag», sade han.

När jag slutat bönen och bjöd honom farväl,
tackade han mig för besöket och bad mig snart komma
igen. Jag gick nu till honom hvar annan eller hvar
tredje dag en tid bortåt. Han tog alltid emot mig
mycket vänligt, och när vi samtalat en stund, bad han
mig alltid läsa för honom i bibeln och i psalmboken.
Han hade flera älsklingspsalmer, som han gärna ville
höra, och kände till bibeln vida mera än jag skulle ha
trott. Jag frågade med en viss förvåning, när jag
märkte detta, om han brukade studera bibeln. Han
svarade, att hans föräldrar, som varit Schartuanskt
sinnade, hade, då han var barn, dagligen läst med
honom och låtit honom undervisas i
kristendomskunskapen. Men sedan hade han lagt bort detta och fört
ett syndigt och världsligt lif.

Hans sköterska och tjänare tyckte, att han blifvit
mycket förändrad sedan våra samtal börjat, dock kunde
han ännu ibland, då han tyckte, att de ej skötte och
tjänade honom, som han ville, brusa upp i vredesmod
och någon gång rent af slå till dem.

En dag, då jag just hört, att han varit häftig mot
sin omgifning, frågade jag honom under vårt samtal,
om han ville gifva sitt hjärta helt åt Herren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free