Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. De första människorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rester de ännu i dag lefvande dvärgraserna
(akkas, andamaner, veddas m. fl.) äro, skulle vara
hela mänsklighetens närmaste förfäder. Mot denna
uppfattning talar ej blott den omständigheten, att
pygméer uppträda först under en senare tid, medan
de båda af Schwalbe uppställda människoarterna
lefde redan under den paleolitiska perioden,
utan en undersökning af ifrågavarande dvärgrasers
kroppsbyggnad, särskildt deras skalle, har ock
gifvit vid handen, att de fullständigt falla inom
nutidsmänniskans variationsområde. Dessa mänskliga
dvärgraser äro säkert lika litet några ursprungliga
former som talrika dvärgraser bland däggdjuren, som
uppkommit ur större former på grund af ogynnsamma
yttre förhållanden (knapp näringstillgång, inafvel och
dyl.). Att för öfrigt inom alla folkstammar uppträda
dvärgar, som i allmänhet endast genom ringare storlek
skilja sig från sina större landsmän, är allmänt kändt
(fig. 370).
Naturligtvis kunna nya fynd — och sådana ha ju just
under de sista åren varit särskildt ymniga - gifva
tolkningar och uppslag rörande människosläktets
äldsta historia, som i flera punkter kunna afvika
från de här framställda. Men äfven om enskildheterna
i denna urhistoria ej ännu kunna anses erbjuda full
säkerhet, så ger oss dock det material af säkert
konstaterade fakta, öfver hvilket vi redan nu förfoga,
full rättighet till det påståendet, att geologien
aflägger ett med biologiens andra grenar, anatomi
och embryologi, som vi förut rådfrågat, fullkomligt
samstämmande vittnesmål: människosläktet har ingalunda
under alla tider varit detsamma, det har utvecklats
ur lägre former, som uppvisade flera drag gemensamma
med de högsta djuren, de människolika aporna.
Men de olika fossila former, vi i detta kapitel
omtalat, tillhöra dock alla släktet människa. Har
då geologien mäktat lämna svar också på den frågan,
hvem människosläktets stamfader är? I nästa och sista
kapitel skola vi granska, hvad sagda forskningsgren
i detta afseende har att förmäla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
