Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 46 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huru stora landsträckor äro stadda i en småningom
försiggående höjning, medan å andra ställen landet
sänkes under hafsytan, huru genom vulkanisk verksamhet
öar plötsligen dyka upp ur hafvet, hafva ock under
flydda tidsperioder höjningar och sänkningar af land
åstadkommit mer eller mindre omfattande växlingar
i jordens utseende. Stora hafsbäcken och sjöar
hafva sålunda genom vanligen småningom skeende
höjningar blifvit torrlagda — en företeelse, hvarom
vidsträckta aflagringar, inneslutande talrika rester
af vattendjur, bära vältaliga vittnesbörd.

Fig. 42. E. D. Cope. (1840-1897) Amerikansk zoolog och paleontolog.

Vi fråga då: huru är det möjligt, att lämningar
af organismer, som lefvat under vår jords tidigare
utvecklingsperioder, kunnat inneslutas och bevaras
i de sålunda bildade jordlagren, i jordskorpan? För
att besvara denna fråga erinra vi oss till en början,
att i alla vattensamlingar sjunka smådelar af sand,
kalk, lera etc., som varit uppslammade eller upplösta
i vattnet, till bottnen; stora massor af sådant
material föras af floderna ut till insjöarna och
hafvet. Samtidigt med dessa uppslammade oorganiska
delar sjunka äfven rester af de djur och växter som
lefva i vattnet eller spolats ut i vattnet till botten
och blifva betäckta af sanden, leran m. m. Genom
flera olika mekaniska och kemiska krafters inverkan
ombildas dessa till en början lösa lager småningom
till fasta bergarter såsom skiffrar, kalk, sandsten
m. m., och på samma gång undergå de i dem inneslutna
organiska kvarlefvorna, som äro af den beskaffenhet,
att de kunna bevaras, sådana förändringar, att de med
ett gemensamt namn betecknas som »försteningar».

I fall nu, såsom förut framhållits, de sålunda i
vattnet uppkomna försteningsförande lagren småningom
torrlagts, blifva dessa lager med sina försteningar
åtkomliga för vår undersökning.

Men äfven på en del andra sätt kunna försteningar
uppstå. Vi hafva således i godt behåll insekter, som
lefvat i forntidens skogar och blifvit inneslutna
i trädens kåda, som sedermera stelnat till
bärnsten. Djur och växter hafva inneslutits i lava,
i kalk eller kisel, som afsatts ur varma källors
vatten o. s. v.

Som nu gifvetvis de underliggande aflagringarna,
såvida de ej genom senare naturrevolutioner blifvit
rubbade ur sitt ursprungliga läge, måste vara äldre än
de öfverliggande, och som vidare hvarje lager af samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>