Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
drägt. Han bar icke något annat österländskt
utmärkande än sin röda fez.
Fru Holm kände sina kinder färgas af gläd-
jens rodnad. Hon neg och neg och sökte till-
draga sig paschans uppmärksamhet, men han såg
bara på sfinxerne och gick med något dröjande
steg upp för trappan. Läderväskan bar han
med sig.
”Det där var Abbas pascha, skall jag säga
herrn”, yttrade hon triumferande till grannen,
”Den figuren!” hånlog grannen. ”Det var
bestämdt en profryttare.”
Fru Holm kände glädjens rodnad vika för
förtrytelsens blekhet. Hon vände grannen för-
aktligt sin breda ryggtafla. Men grannen bad
henne mycket artigt vara god och icke skymma
utsigten. Han ville se på folket.
”Det är alltid ett nöje”, tillade han, ”i syn-
nerhet då man känner så mycket folk som jag.”
Och han och alt folket stodo kvar och sågo
på hvarandra, då de icke hade några österlän-
dingar mera att se på, och därmed sysselsatte
de sig i flera timmar ända till dess högtiden i
riddarhuset var till ända, då de åter sågo på
främlingarne och på de stockholmare som i stör-
sta hast uppdagat sin kallelse att vara orientali-
ster. De voro det ännu icke för få dagar sedan,
men nu voro de det af lif och själ. En hederlig
handelsman på Holländaregatan trodde sig till
och med vara född turk och skrämde sin hustru
med att tala om det. Hustrun sprang ifrån ho-
nom för att ställa sig utanför Grand Hötel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
