Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
ej få lida mer än mannen. Det vore det första
och det sista af hvad vännerna till kvinnans
rättigheter hade att fordra... Inga allvarliga
studier! Ingen politik! Intet intresse för andra
samhällsfrågor!
”Riktigt förståndigt”, hette det i sällskapet,
”och högst oväntadt från det hållet.”
”Det där om kvinnans felsteg är likväl nå-
got skandalöst.”
”Nå, man kan inte begära alt på en gång.
Friherrinnan tyckes ta sitt förstånd till fånga.
Hvem vet, om hon inte en vacker dag står helt
och hållet på moralens sida?”
Friherrinnan nödgades taga emot sällskapets
lyckönskningar. Hon såg visserligen något be-
svärad ut, och hennes vackra mun drog sig till
ett medömkande leende, men hon hade uttalat
sin öfvertygelse och gjort det i ädlaste afsigt.
Hon kunde ej hjälpa, att hon vunnit bifall som
hon icke eftersträfvat, fastän hon kände det nä-
stan förödmjukande.
”Vi ha således intet att göra för att få del-
taga i mänsklighetens vigtigaste arbeten?” frå-
gade den unga flickan med djup rörelse.
”TIntet, min unga vän!” sade friherrinnan, och
nu log hon mildt och öfverseende.
”Äfven hon!” hviskade den unga flickan rod-
nande och smög sig bort.
Skall hon återvända till striden, till den af
henne minst förutsedda striden mot hennes eget
kön?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
