- Project Runeberg -  Folksagor /
174

(1927) [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe, Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174 JUNGFRUN PÅ GLASBERGET

att gräset stod kvar i år också, blevo de så flata, att de
slutade upp att reta Askepilten.

Kungen i det landet där pojkarnas far bodde hade
en dotter. Och han ville inte gifta bort henne med någon
annan än den som kunde rida uppför glasberget. Det
låg nämligen ett högt berg i närheten av kungsgården,
och det var blankt som is och brant som en vägg. Överst
på toppen av berget skulle prinsessan sitta och tre
guldäpplen skulle hon hålla i knäet. Den som kunde rida
uppför berget och hämta de tre guidäpplena, han skulle
få både prinsessan och halva kungariket, det lät kungen
kungöra på kyrkvallen både i sitt rike och i grannrikena.
Prinsessan var så söt att alla som sågo henne måste bli
kära i henne, vare sig de ville eller ej. Så inte var det
underligt att det kom prinsar och riddare, knektar och
fina herrar ridande från alla håll och kanter. De voro
så granna att skåda att det nästan gjorde ont i ögonen,
. och hästarna de redo dansande vägen fram. Och alla
trodde de att just han skulle vinna prinsessan.

När dagen för tävlan var inne var det så fullt med
manfolk till häst vid glasberget, att de som skulle titta
på knappt kunde komma fram. Alla som kunde gå eller
krypa ville vara med och titta efter vem som skulle få
prinsessan, och Askepiltens båda bröder gingo också för
att se på tävlingen. Den yngste brodern ville de däremot
inte ha i sällskap, han var så sotig och smutsig så hu då.
Askepilten förklarade helt lugnt att om han inte fick gå
med de andra så fick han väl gå ensam, och så gick han.

När bröderna kommo fram till Glasberget voro ryttarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:02:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcamfolksa/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free