Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlossningslamhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/~W~*y*LÅ**s*v>
363
av vissa skador, varav någon av dem kan
drabbas, "t>lir utgiften för sådant ändamål för
var och en av dem vida mindre. Var och en
-ersätter sålunda icke. mer, än som belöper på
honom, därest de inträffade skadorna
fördelades på dem alla! Erfarenheten om, huru många
skadebringande händelser av visst slag
sanrio-likt kunna förväntas drabba ett visst antal
personer med samma slag av verksamhet, har
möjliggjort att någorlunda noggrant beräkna,
huru mycket envar av dem har att på förhand
betala. På detta sätt har uppstått tanken, att
ett flertal personer skulle kunna sammansluta
sig till en organisation för att genom,
gemen-samma bidrag efter viss plan täcka en
förmögenhetsförlust, som kan uppstå för en eller
flera av dem till följ d av samma slags fara,
exempelvis en eldsvåda eller en sjöolycka.
Detta är uppslaget till försäkring.
I enlighet härmed betecknar försäkring
•en.på’ömsesidighet vilande
ekonomisk anordning i syfte att
på planmässigt sätt genom
bidrag avtalrika personer täcka
ett kommande ovisst men
upp-skattbart förmögenhetsbehov.
Vid varje f. måste således föreligga ett
moment av ovisshet. Dock är det ej.
nödvändigt, att det är ovisst, om behovet över
huvud taget skall inträda (såsom vid olycksfall),
utan det är tillräckligt, att tidpunkten härför
är oviss (t. ex. i fråga om dödsfall), eller att
omfånget eller varaktigheten av
förmögenhetsbehovet är ovisst, t. ex. livränteförsäkring.
Trots detta moment av ovisshet, måste det
förmögenhetsbehov, som alltid skall förefinnas,
kunna uppskattas. Härmed avses, att
varje f. måste vara uppbyggd på statistikens
erfarenheter och låta sig inordnas under
sannolikhetsberäkningar. Då de statistiska
beräkningarna äro tillförlitliga endast i den mån de
hänföra sig till ett jämförelsevis stort antal
fall (»de stora talens lag»), måste all verklig
f. omfatta ett rätt stort antal försäkringstagare.
F. kan vara antingen frivillig eller
obligatorisk (d. v. s. tvångsvis
anordnad av statlig myndighet, t. ex. social
olycksfalls- eller sjukförsäkring).
Vid frivillig f. föreligger i regel ett försä
k-ringsavtal, d. v. s. en med eller utan
skriftligt kontrakt (försäkringsbrev,
försäkringspolis) ingången
överenskommelse, varigenom den ene kontrahenten
(försäkringsgivaren,
assuradö-r e n) förbinder sig att på vissa villkor till den
andre kontrahenten (försäkringstagaren, den
försäkrade) utgiva ersättning i anledning av
ett visst, eventuellt inträdande
förmögenhetsbehov (en ekonomisk förlust etc).
Varje försäkrad skall för täckande av de
eventuellt inträdande förmögenhetsbehoven
till försäkringsgivaren betala ett visst vederlag,
vilket i allmänhet kallas premie. Premien
understiger alltid avsevärt den prestation
försäkringsgivaren eventuellt skall utgiva,
exempelvis 10 kr. premie mot 1,000 kr.
försäkringssumma.
Premietariff är sammanställningen
av premiesatserna för en viss försäkringsart.
Man skilj er mellan bruttopremier och
nettopremier. Bruttopremie är den
premie, som finnes angiven i premietariffen
och som försäkringstagaren har att betala.
Den innefattar utom den beräknade kostnaden
för själva försäkringen jämväl tillägg för
förvaltningskostnader och eventuellt vinst m. m.
Nettopremie, som även kallas matenlätisk
premie, utgör alltså den försäkrades avgift
utan sådant tillägg.
Försäkringssumman betecknar i allmänhet storleken eller
högsta beloppet av den ersättning
försäkringstagaren har att utfå vid det eventuella
förmögenhetsbehovets intrade. Vid livförsäkring
t. ex. utgives i allmänhet hela
försäkringssumman, vid brandförsäkring eller
olycksfallsförsäkring åter ofta endast en del därav, beroende
på skadans storlek. Uttrycket risk (risico)
användes ofta på tal om f. I mera abstrakt
bemärkelse förstås därmed omfattningen av
den fara, som f. skall skydda emot, eller
genomsnittsbeloppet av en möjlig skada inom en
bestämd tidsenhet. Vanligen förstås emellertid
därmed försäkringsobjektet (det försäkrade
föremålet).
Vanligen indelas de olika försäkringsarterna
i två grupper, personförsäkring och
sakförsäkring. Ofta indelas också f.
efter orsaken till den inträffade skadan i
elementarförsäkring, där skadan
orsakas av »elementen», såsom brand- och
sjöförsäkring, och if., som skall ersätta
förlust av andra orsake r. De
viktigaste försäkringsformerna äro följande:
liv- och livr än te-, sjuk-,
invaliditets-, olycksfalls-, moderskap s-,
a n s v a r s-, transport- och sjö-,
brand-, stormskade-, hagelskad e-,
frost-, kreaturs-, glas-,
vatten-s k a d e-, inbrotts- och rån-,
kursförlust- (1. värde-), garant i-, h
y-resförlust-, kredit- och
hypo-t e k s-, automobil-, maskin-, s t r e j k-,
arbetslöshetsförsäkring m. fl.
Historik. Ansatser till försäkring kunna
spåras redan i uråldrig tid. Under medeltiden
lever försäkringstanken upp i och genom
skråväsendet. Det finnes från io:e till 131c
århundradet en hel rad exempel på att
medlemmar i skrån och gillen bildat särskilda kassor
för ersättning av stulen boskap, för utlösande
ur fångenskap eller för ersättning vid
skeppsbrott eller begravning av gillebröder. En
affärsmässig f. torde emellertid hava uppstått först
under i4:e århundradet, då bland annat en
verklig sjöförsäkring infördes.
Försäkringssällskap funnos då ej, utan låg försäkringen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
