Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energiöverföring - Engelsk fullblodshäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
isolering, dels för att strömmen avbrytes, om
strömstyrkan skulle bliva så stor, att uppvärmningen
av ledningstrådarna kunde skada isoleringen
eller förorsaka eldsvåda. Sådan farlig ökning
av strömmen kan inträffa, om strömmen i
stället för att gå den väg, för vilken han är
avsedd, t. ex. genom lampor eller motorer,
där han röner tillräckligt motstånd, för att
strömstyrkan skall hålla sig inom behöriga
gränser, tager en genväg genom icke avsedd
metallisk förbindelse; motståndet kan i denna
vara så litet, att strömstyrkan och därigenom
värmeutvecklingen nå farliga värden. Man
säger i sådant fall, att det blir
kortslutning, en betecknande benämning, ty
strömmen tar en kortare väg än den avsedda. För
att hindra farliga verkningar av kortslutning
eller på annat sätt framkallad ökning av
strömstyrkan utöver den tillåtna gränsen
t. ex. genom tillkoppling av för många
strykjärn eller kokapparater på en gång eller att
motorn röner ett tillfälligt motstånd, för
vilkets övervinnande en otillåten strömstyrka
skulle erfordras, låter man ledningen på
något ställe passera genom en s. k.
säkerhetspropp, där strömmen måste fram genom en
fin tråd, som smälter, innan uppvärmningen
på något annat ställe blivit så hög, att skada
kan uppstå. Härvid avbrytes naturligtvis
strömmen, och faran är förebyggd. Att sedan
insätta en ny säkerhetspropp är ett
ögonblicks verk, — om man har någon i reserv.
I boningsrum bestå ledningarna ofta av
två hopvridna med vulkaniserat gummi
isolerade och med »glansgarn» omspunna
koppartrådar, vilka fästas med porslinsknappar.
Ett bättre skydd och ett för ögat mer
tilltalande utseende får ledningen, om de båda
isolerade trådarna ompressas av en tunn
mantel av messing eller förblyat järnbleck
(kuhloledning) eller dragas genom
metallklädda papprör (Bergmannrör) eller
genom stålrör. Kuhloledningarna kunna
sättas direkt på väggen utan isolering, t. o. m.
överklistras med tapet, rören få läggas
under putsen. — Vid avgreningar bör särskild
omsorg ägnas åt en betryggande isolering,
och där ström skall uttagas från fast till
rörlig ledning, d. v. s. sådan, som överför
energien till flyttbara motorer och kokapparater
eller till handlampor ei. dyl., måste
anslutningskontakter användas. I brandfarliga
lokaler, ss. .höskullar, logar och snickarstugor,
bör kontakten vara järnkapslad och
förbunden med en strömbrytare på sådant sätt, att
strömmen icke kan slutas, förrän
kontaktproppen är insatt, och proppen icke uttagas,
förrän strömmen är avbruten.
Engelsk fullblodshäst. Denna ras uppkomst
plägar föras tillbaka till år 1680, då Carl II
införde de orientaliska hästar, som betecknas
som de »kungliga stona» (royal mares), men
som rasens förnämsta stamfäder räknas de
omkring början av 1700-talet till England införda
orientaliska hingstarna The Beyerley turk, The
Darley Arabian och The Godolphin Arabian.
En av de mest berömda fullblodshingstarna
blev sedan Eclipse, f. år 1764 (under en
solförmörkelse, varav namnet), en häst, som
aldrig besegrades i någon löpning.
Kapplöpningar, som jämte gynnsamma lokala
förhållanden och omsorgsfull ledning av aveln kunna
sägas hava skapat fullblodsaveln, hade börjat
redan under Jakob I, 1603—25.
Stambokföringen började år 1791, då General
Stud-Book grundades. I densamma
infördes ett antal hästar, som på grund av
härkomst, exteriör och bedrifter ansågos
därtill värdiga. Från dessa härstamma sedan på
såväl fäderne som möderne utan avbrott
nutidens engelska fullblodshästar. — Då så gott
som uteslutande snabbheten och uthålligheten
men mindre exteriören varit och är grunden
för avelsurvalet, är rasen till sitt yttre rätt
varierande. Den är mera storvuxen och mäktig
än de orientaliska stamfäderna, har mindre
högt buret huvud, något längre hals och rygg,
liggande bogar, mer sträckta former så att
säga; kruppan lutar måttligt, och svansfästet
är därför mindre högt och fritt. Lemmarnas
muskulatur är kraftig men piporna fina. Färgen
är vanligen (till skillnad från araben) brun eller
fux.
 |
| Engelsk fullblodshäst. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
