Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
före användningen. Vid köp av ved efter
rymdmått får man sålunda vid växlande
fuktighetshalt samma bränslevärde jämte växlande
mängd vatten. Vid köp av torv efter vikt,
ss. vanligt är, får man betala även för det
vatten bränslet innehåller. Även askhalten
nedsätter brännvärdet, vilket vid torv kan
inverka avsevärt vid högre askhalt än normalt,
6 % (se Bränntorv). Då det huvudsakligen
är bränslets innehåll av kol, som betingar dess
bränslevärde, och kolhalten i ved stiger med
dennas eg. vikt, har i allmänhet vid lika
vattenhalt veden högre brännvärde, ju tyngre den
är, mogen ved således högre än yngre, kärnved
högre än splint, grenved av barrträd högre
men av lövträd lägre än stamveden. Av samma
skäl är torvens värmevärde högre, ju mer
den är multnad. (Jfr Bränntorv, Ved.)
På bränslevarors uppskattning inverkar
jämte värmevärdet även sättet varpå de
förbrinna, ss. särskilt förbränningens hastighet,
i vilken mån de brinna med låga, spraka, sota
och bilda glödande kol. Således är den livliga
lågan, som utmärker bok-, björk-, barr- och
askved framför ekved, en förtjänst hos ved
för eldning i spis och brasa; till den högre
uppskattningen av bokved än av ekved bidrager
den förras större lättantändlighet, frånvaro av
sprakning och mindre sotning och långvarigare
glöd; till tallveds företräde framför granved
bidrager den förras långvarigare glödning.
Litt.: K. Sondén, Ett och annat om
uppvärmning av rum och vad därtill hörer. Sthlm
1916. H. J. Dft.
Vedbränsle: Kastved avverkas
i bestämda längder, numera vanligen 1. m.,
tidigare mest 3 f., stundom 2 1/2 f.
Prissättningen sker alltid för kubikmått lös rymd,
uppmätt i kastar, numera vanligen
kubikmeter (lm3). Undantagsvis tillämpas de för
olika orter växlande gamla vedmåtten (se
Mått), varvid undantagsvis användes 1 m.
längd, varigenom förvirringen ytterligare ökats.
Prima kastved skall vara sortren
(tall och gran gå dock tillhopa som barrved),
alla träd i kasten kluvna minst en gång samt
av en minimidiameter i lilländan av minst
7 1/2 cm. Varje klamp skall därjämte med såg
vara tvärkapad och alla träd av rätt och lika
längd. Veden får ej vara rötskadad, barkfallen
eller behäftad med svampbeläggningar. Alla
träd skola vara någorlunda raka och väl
avkvistade.
Sekunda kastved skall med hänsyn
till kapnings och kvistnings utförande vara
lika behandlad som prima, men behöver ej
vara sortren (värdefullare brännved av t. ex.
bok eller björk bruka dock även i denna
kvalitet oftast särskiljas). Minimidiametern brukar
man numera låta nedgå till 3 cm. Endast träd
över 7 1/2 cm. diameter behöva vara kluvna
eller i annat fall rundbarkade. S. k. fast röta
och svampbeläggning å veden får förekomma
liksom krokighet hos träden, i den mån det
ej alltför mycket inverkar på fastmassan i
traven.
Vid uppläggning i skogen av kastved bör
följande iakttagas: Travarna böra ej gärna få
göras av mindre rymd än 2 m3 (mindre
måttenhet blir osäker och stjälper lätt), i glesare
huggning undantagsvis 1 m3. Travarna få ej
uppläggas på snö, utan sådan bör vid
travningen noggrant undanskottas, då travarna
eljest rasa i snösmältningen. Travarna böra
städse så vitt möjligt ställas å torr mark. Varje
trave skall vila på 2 grövre underlag, så att
vedträden ej komma i direkt beröring med
markens fuktighet. Till sidstöttor för travarna
få ej användas växande träd, utan städse
särskilt neddrivna eller fast stöttade raka
sidstolpar. Travningen göres tätast möjligt, med
vedträdens ändar fullt jämna vid sidorna och
deras barkyta uppåtvänd. Som sjunkmån för
utjämning av travarnas hoptorkning bör
städse ställas 10 % övermål å höjden, övriga
mått skola vara noggranna.
Är huggningen tät, bör prima och sekunda
ved travas var för sig i skogen. Vid glesare
avverkning samtravas och sorteras veden vid
omtravning efter framkörning.
Arbetsmängd. En medelgod
skogsarbetare hugger av prima ved mellan 3 à 4
m3 löst mått per arbetsdag. Gran är ofta på
grund av kvistighet något mera svårhuggen
än tall, och masurbjörk kan ofta bli mera
svårarbetad på grund av klyvningssvårighet. Av
sekunda ved kan man oftast beräkna, att 4—5
m3 medhinnas per arbetsdag.
Fastmasse-procenten hos prima ved brukar allt efter
vedträdens grovlek, rakhet och släthet i ytan
ligga mellan 60 à 70 %, för sekunda ved åter
mellan 50 och 60 %.
Av skogstorr kastved kan man vid transport
å hjuldon som maximum räkna med 4 m3., å
släddon ända till 6 m3 eller mera. Vanligast
kalkylerar man dock med 4 m3.
Långved är ej något egentligt
salusortiment utan hugges vanligen så för egen
förbrukning i syfte att minska tillverkningskostnaderna.
Den tages för försäljning oftast i givna längder,
t. ex. 3 m. (10 f.), för egen förbrukning ofta i
fallande längd. Flottning av brännved sker
alltid i form av långved; den kallas då vanligen
flottningsved. Försäljningen sker
vanligast i lm3, flottningsved av obestämd längd
efter fast mått (fm3 eller f3). Veden lagras i
skogen vanligen i klipp l. res om 1 m. höjd,
efter vilken enhet huggningskostnaderna då
även räknas. Vedmängden per klipp om 1 m.
höjd och lika längd (3 m.) å veden är härvid
starkt beroende av diametern och kan t. ex.
vara 0.07 fm3 vid en medeldiam. av 4 cm. till
0.47 fm3 vid en diam. å klamparna av 20 cm.
Med en medeldiam. av 8 cm. blir halten fast
massa per klipp av 3 meters ved ungefär 0.16
fm3, ett ungefärligt medeltal för ordinära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
