Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blod - Blodbrist - Blodbröd - Blodförgiftning - Blodgödning - Blod i mjölk - Blod i urin - Blodlinje - Blodkakor - Blodmelass - Blodmjöl - Blodmjölkning - Blodomlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som det hos en 0.9 procentig koksaltlösning,
varför en sådan s. k. fysiologisk
koksaltlösning kan användas för att,
insprutad i blodbanorna, öka blodmängden efter
livsfarliga blödningar. — Av de vid
ämnesomsättningen uppkomna slutprodukterna
återfinnas de kvävehaltiga (främst urinämnet)
endast i helt små mängder (några få
hundradels %) i blodet, i det att detta vid sin passage
genom njurarnas kärl till största delen befrias
från desamma (se Urin). Den vid
näringsämnenas förbränning bildade kolsyran
förekommer i förhållandevis stor mängd i såväl det
venösa som det arteriella blodet, bunden dels
vid alkali till karbonat och bikarbonat, dels
vid äggviteämnen. Den förekommer dessutom
liksom syret till ringa mängd fri (»fysikaliskt
absorberad»). Den förefinnes sålunda till
övervägande del i plasmat, under det att
syrgasen huvudsakligen är bunden vid de röda
blodkropparna (se Andning). Viktiga
beståndsdelar av blodplasmat äro slutligen en del
ämnen, som ha till uppgift att minska kroppens
mottaglighet för smitta eller att oskadliggöra
sjukdomsalstrande bakteriers giftiga produkter
(immunkroppar, antitoxiner — se Smittosamma
sjukdomar). — Däggdjurens hela blodmängd
uppgår till 5—8 % av kroppsvikten. En
blodförlust av intill hälften av blodmassan behöver
ej medföra döden. Efter en blödning ökas
blodmängden raskt till den normala genom
förflyttning av vävnadsvätska till blodkärlen.
De förlorade blodkropparna ersättas däremot
ganska långsamt genom nybildning. Platsen
för en sådan är hos det fullbildade djuret för
de röda blodkropparna den röda benmärgen
och för de vita huvudsakligen lymfkörtlarna
och mjälten. De röda utvecklas ur kärnhaltiga
celler, ur vilka cellkärnan försvinner. Efter
en viss livslängd förstöras de röda
blodkropparna, till stor del i mjälten; deras hämoglobin
sönderfaller och begagnas av levern som
material för bildande av gallfärgämnen. *
Blodbrist. Se Bleksot.
Blodbröd. Se Blodmjöl.
Blodförgiftning uppkommer, då
mikroorganismer eller av dem framkallade gifter
upptagas av blodet, och kännetecknas av hög
feber, stundom ända till 42°, hastig puls och
allmän svaghet. Utgången och behandlingen
bero på det lidande, i samband varmed
blodförgiftningen förekommer, (sår, vargörande
ledinflammation, bröst- och
bukhinneinflammation m. m.). E. N—m.
Blodgödning. Se Blodmjöl.
Blod i mjölk. Se Blodmjölkning.
Blod i urin. Se Blodstallning.
Blodlinje. Se Art.
Blodkakor. Se Blodmjöl.
Blodmelass. Se Blodmjöl.
Blodmjöl. Blod innehåller i medeltal 20.5
proc. torrämne, varav omkring 16 proc. protein
samt dessutom smärre mängder fett och
oorganiska ämnen, huvudsakligen klornatrium och
klorkalium. Det som ej åtgår till människoföda
tillvaratages numera delvis vid slakterierna
för beredning av foder- och gödselvaror.
Blodet upphettas med ånga och omröres, varvid
dess äggviteämnen jämte en del av fettet
utfällas samt blod vattnet avtappas. Den utskilda
blodmassan pressas till kakor, vilka kunna
direkt användas till foder. 100 kg. blodkakor
med 65—70 proc. vatten motsvara såsom
kraftfoder 50 foderenheter, då utfodringen är så
sammansatt, att äggvitans särskilda
näringsvärde gör sig fullt gällande, men eljes såsom
vid utfodring i större mängd åt svin blott 2/3
därav. Den höga vattenhalten gör blodkakorna
mycket litet hållbara. Till större delen torkas
de därför och malas till b. Detta innehåller
omkring 83 proc. protein, varav 68 smältbar
äggvita och 9 amidartade ämnen, 2.5 proc.
fett, 4 aska och 10 proc. vatten. Fodervärdet
är vid denna sammansättning 153 f.enh. per
100 kg. Det är begärligt för alla kreatur och
det äggviterikaste av alla fodermedel. För att
åstadkomma ett mindre ensidigt foder blandas
det med kolhydratrika foder varor, ss. kli och
melass, varigenom blodbröd och
blodmelass erhållas. Vid danska
utfodringsförsök har 1 ½ kg. blodmelass i arbetshästars
foder ersatt 2 kg. kärnfoder, och det har även
med framgång utfodrats åt svin och kalvar. M. W.
Även till gödsling beredes b. Dylik
blodgödning innehåller 10—15 % kväve,
0.5 —1.5 % fosforsyra och 2—3 % kali.
Stundom höjes fosforsyrehalten genom tillsats av
superfosfat. Det är ett mycket verksamt
kvävegödselmedel, som bör nedmyllas före sådden. H. J. Dft.
Blodmjölkning. Blod i mjölken visar sig
antingen genom att mjölken genast vid
mjölkningen är blodstrimmig eller svagt rödfärgad,
eller genom att blod avsätter sig på bottnen
av kärlet, då mjölken får stå. Förekommer
stundom strax efter kalvningen i synnerhet hos
högmjölkande kor eller vid brunsten såsom
följd av rikt blodtillopp till juvret och starkt
blodtryck, varav orsakas bristning av smärre
blodkärl. Beror även någon gång på hastig
övergång till alltför kraftig utfodring efter
kalvningen. Felet försvinner oftast efter 4—8
dagar. Om behandling behöves, bör den bestå
i knappare utfodring, användning av
laxermedel (300—400 gram glaubersalt), försiktig
men ofta upprepad mjölkning samt baddning
av juvret med en lösning av 1 matsked
blysocker och 2 matskedar alun i omkring 3 liter
vatten. E. N—m.
Blodomlopp. För att kunna fylla sina
uppgifter vid ämnesomsättningen i kroppen
(se Blod) måste blodet vara i ständig rörelse
till och från kroppens alla delar samt måste
även komma i mycket nära kontakt med
vävnadernas alla smådelar, celler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
