Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Storbritannien och Irland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sparris. Odlingen skall hava ökats hastigt under 1500-talet men avtog under
det följande århundradet, för att sedan åter ökas, så att den år 1799 skall
hava upptagit 12,000 acres, till största delen i Maidstonedistriktet i Kent,
»the mother of hopgrounds». Den odlades i 3 fot höga kupor med 2—5
plantor kring varje stång; odlingen ansågs vara synnerligen lönande.[1]
TRÄDGÅRDSSKÖTSELN, som råkat i förfall under medeltidens senare
av inbördeskrig oroade del, uppblomstrade åter och fick särdeles under
drottning Elisabeths regering ett kraftigt uppsving.
Köksväxtodlingen beskrives väl av Hartlib såsom tämligen fattig,
men Harrison[2] i senare delen av 1500-talet uppräknar bland allmänt
odlade växter meloner, pumpor, gurkor, rädisor, morötter, palsternackor,
kål, rovor och olika slags sallad. Senare gick denna odling ytterligare
framåt under inflytande från Nederländerna.
Fruktodlingens framsteg under 1500-talet tillskrives främst Henrik
VIII:s trädgårdsmästare Richard Harris, och i Harrisons nyss
anförda arbete uppräknas äpplen, plommon, päron, val- och
filberts-nötter som allmänt odlade i nya värdefulla sorter samt aprikoser, mandlar,
persikor, fikon, korneil och vin som vanliga i adelsmäns trädgårdar. Kent stod
på 1600-talet främst i fruktodling och därnäst Devon-, Hereford-, Worcester-
och Gloucester-shire; på 1700-talet omtalas Devonshire, Cornwall och
Herefordshire för sin fruktodling, särskilt av äpplen för ciderberedning.
Åtskilliga ännu ansedda sorter omtalas såsom pippin, parmän, Windsorpäron,
bergamotter, bonchretien och damascenerplommon. Hartlib (1651)
uppgav äpplesorternas antal till 500!
Förädling skedde mest genom ympning men även genom okulering och
ablaktering. För beskärning gavs redan på 1600-talet noggranna regler.
Gödsling av fruktträden omtalas som vanlig under 1700-talet.[3]
Vid anläggning av prydnadsträdgårdar och parker under 1500-talet sökte
man ställa de delar, som närmast omgåvo huvudbyggnaden, i nära samband
med dennas plan och lät murarnas dekorationer motsvaras av geometriska
mönster i blomsterrabatterna. Senare blev den av Lenôtre utbildade
stela franska stilen allenarådande vid större anläggningar, men på 1700-talet
inträdde en reaktion genom den naturliga, engelska parkstilen, vars förste
upphovsman var landskapsmålaren William Kent (omkr. 1730), och
som vidare utbildades av Lancelot Brown († 1783). Denna stil, som
hade landskapsmålningen till förebild, sökte att efterlikna den fria naturen
med omväxlande fristående träd och grupper av träd och buskar, samt
mellan dem slingrande vägar och vattendrag, med tillvaratagande av vackra
utsikter. Endast de närmaste omgivningarna kring byggnaderna fingo
regelbunden anordning. Arkitekten W. Chambers införde i denna stil
kinesiska motiv, vilka till en tid blevo mycket på modet.
HUSDJURSSKÖTSELN kvarstod i Storbritannien liksom i andra länder
på den tidigare låga ståndpunkten, så länge ägogemenskapen rådde,
varmed följde ett ofta knappt bete på överbesatta betesmarker, stubbåkrar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
