Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folks bortdragande i korstågen och av de av kyrkan påbjudna gudsfrederna
(jfr sid. 135).
Vidare lämnade den i samband med korstågen mot de hedniska
grannfolken i norr och öster igångsatta kolonisationen av dessas land (sid. 149)
talrika tyska bönder tillfälle att på gynnsamma villkor erhålla
jordegendom fri från feodala band.
Den genom folks deltagande i korstågen, utvandring till
kolonisationsområdena och den stora folkdöden omkring år 1350 framkallade bristen på
jordbruksarbetare tvang godsherrarna att söka att genom fördelaktigare
villkor hålla kvar sina brukare och draga till sig nya sådana för att besätta
lediga platser. Hoveritjänsten avlöstes allt mer allmänt av penningeavgäld,
och även huvudgårdarnas jordbruk utlämnades mot fast arrende. Sålunda
uppväxte ett stånd av frie bondearrendatorer.[1]
Ett tecken till förbättring av böndernas ställning framträdde redan under
13:e århundradet också däruti, att de under karolingertiden införda
bysynerna (Dorfweisungen, sid. 121) fingo en fastare rättslig form, i det att
protokoll (Weistümer) uppsattes över förhandlingarna med fastställande av
godsherrens och böndernas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, om
allmänningarnas brukning, vägbyggnad m. m.
Träldomen fortfor visserligen, men tidsandans utveckling till en med
kristendomen bättre överensstämmande uppfattning av människovärdet,
även påverkad genom den bland korsfararna rådande jämlikheten, verkade
till en förbättring av de livegnes ställning och beredde sinnena för
träldomens fullständiga avskaffande. I Sachsenspiegel, en i början av 1200-talet
författad framställning av den sachsiska rätten, och i den liknande, något
senare, sydtyska Schwabenspiegel uttalades, att ingen kan vara annans
egendom, och att det är mot Guds vilja att giva sig i annans våld. Frigivning blev
allt mera vanlig, och i de gammaltyska länderna var bondens personliga
frihet rättsligt erkänd före medeltidens slut och likaså hans ärftliga
besittningsrätt till sin jord.
I övrigt inträdde emellertid åter en försämring i böndernas ställning, sedan
korstågen och kolonisationsföretagen upphört. De från korstågen
återvändande riddarna hade i orienten fått en smak för lyx, som de även efter
hemkomsten sökte tillfredsställa, och med en hänsynslöshet, som kriget alstrat,
sökte många bland dem att av sina underhavande utkräva vad de ansågo sig
behöva för ett ståndsmässigt levnadssätt. För att öka godsens avkastning
sökte de allmänt att arrondera sina huvudgårdar genom nedläggande av
därtill lämpligt belägna bondgårdar. Denna utveckling av förhållandet mellan
godsherre och bönder fick rättsligt stöd genom de romerska rättsgrundsatser,
som under medeltiden infördes i lagstiftningen, där gamla germanska
rättsregler saknades eller ej fullt motsvarade de nya förhållandena. Härigenom
vanns väl större stadga i rättskipningen och säkerhet i väl dokumenterad
jordäganderätt, men de abstrakta romerska rättsreglerna voro obegripliga
för folket, och den romerska rättens stränga fordringar på skriftliga bevis
gjorde, att i brist på sådana mången gammal odaljord förklarades vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
