Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Den pyreniska halvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undertryckta lantbefolkningens villkor och hälsades därför av denna som
befriare.
Den rika intellektuella kultur och vetenskapliga författareverksamhet,
som de utvecklade, sträckte sig också till jordbruket. På dettas område
märkes främst den av Ibn-al-Arwam i slutet av 1100-talet författade
Kitab-al-feladah, (Lantbrukets bok), en sammanfattning av gångna tiders
lantbrukserfarenheter i olika länder, framför allt Babylonien, ett verk som
för århundraden blev den muhamedanska världens jordbruksbibel. Denna
samlade erfarenhet tillämpade de också i praktiken, och särskilt gäller detta
jordens fruktbargörande genom bevattning. Genom skickligt utförda
anläggningar i södra Spanien gjorde de förut till följd av vattenbrist
ofruktbara trakter användbara för odling. De införde här liksom på Sicilien från
orienten åtskilliga för landet främmande växter såsom ris, sockerrör,
bomull, indigo, dadelpalm, Johannisbröd, lupiner, saffran, hampa och vinterlin
(som än i dag kallas morisco). Likaså vita mullbärsbusken och
silkesmasken. De fäste stor vikt vid jordens gödsling, vilken borde rättas efter
växtslaget, så att samma ämnen, som växten borttog, borde återgivas jorden.
Sålunda borde man gödsla för en växt med aska eller multnat avfall efter
samma växtart. Gödselförrådet ökades genom med urin fuktad
kompostjord av olika blandningsdelar för olika växtslag. Gödseln gavs även utrörd
i vatten, och då vatten och näring ansågos kunna upptagas även genom
bladen, spreds gödsel även i pulver- eller i vätskeform liksom vatten över
växterna. Likaså användes efter babyloniernas sed frögödsling, utsäde
blandades med hornmjöl, åkerbönor stöptes i olja, sesamfrö i blodvatten,
mandel i pojk-urin men fikonfrö i kvinno-urin. Gödseln borde vid användningen
vara väl brunnen, ty färsk ansågs den framkalla ogräs och insekter.
Radsådd användes även för säd och lin, och häckning mellan raderna
förordas. I avseende på de särskilda växter, som odlades, må utöver det
ovan anförda nämnas, att ris odlades både med och utan bevattning; av
åkerbönor omtalas 3, av trädgårdsbönor 12 sorter, samt att till foder odlades
framför allt lucern, till mjölkkorna svart vicker och till kameler
bockhornsklöver. För sädens förvaring byggde de efter i Nordafrika gammalt bruk,
underjordiska behållare, silos (sid. 66). Vin- och olivodling tog ett starkt
uppsving, likaså odling av andra frukter såsom kastanjer, mandel,
granatäpplen, fikon, citron, oranger, aprikoser, persikor och bananer.
Av köksväxter omtalas flertalet av de i Medelhavstrakterna odlade, bland
annat sparris, som säges vara införd från Syrien, liksom spenat från Persien.
Araberna älskade blommor och Ibn-al-Arwam uppräknar flertalet
av dem, som odlades av de gamla grekerna och romarna.
Av husdjuren var det egentligen blott hästen och fåret, som voro föremål
för någon omsorg. Den arabiska hästen, och främst den andalusiska, vilken
sedan gammalt var berömd (sid. 92) bragtes genom noggrant avelsurval
till hög fullkomlighet. Likaså utbildades den också i äldre tid omtalade
(sid. 78) fårrasen till den höga grad av finhet hos ullen, som gjort den s. k.
merino-rasen så berömd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
