- Project Runeberg -  Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling /
57

(1925) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Grekland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mindre Asien, där aveln bedrevs särskilt i Paflagonien och Mysien. I senare
tid läto grekerna betäcka sina ston med åsnehingstar utom landet.[1]

Åsnor omtalas blott en gång hos Homeros[2] och anses ha införts från
Mindre Asien först jämförelsevis sent.[3] Senare omtalas åsneavel i
Grekland, framför allt i Arkadien.[4]

Nötboskap hölls i stora hjordar på slättlandet. (Augias stall för tusentals
kreatur!). Avbildningar av boskap visa olika typer, dels uroxens, vilken
fanns vild i de norra landskapen, dels den korthornade boskapens (sid. 6).
Senare infördes djur av zeburasen. Alexander den store lät från Indien
iniöra flera tusen djur av denna ras för att förbättra sitt hemlands
kreatursstam.

I senare tid berömdes särskilt den epirotiska boskapen, som skall hava
förbättrats av konung Pyrrhus, vilken förbjöd att använda djuren till avel
före fyllda 4 år.

Nötboskapen hade betydelse huvudsakligen som slaktdjur. Mjölk av kor
användes långt mindre än sådan av getter och får. Då smör omtalas av
Herodotos, Hippokrates och Galenos som födoämne, gäller
det barbariska folks bruk, men i Grekland användes det ännu blott som
pomada och läkemedel.[5]

Främsta platsen bland husdjuren i antal och betydelse intogo får och
getter. Ull var det förnämsta vävnadsämnet, får- och getmjölk användes
som sådan och till ystning, varvid löpningen skedde genom tillsats av
fikonsaft, getskinn användes till vinsäckar och raggen till för väta
ogenomträngliga vävnader, som begagnades till segel och sjömanskläder. Aristoteles
omtalar olika foderväxters inflytande på mjölkningen.[6] Avbildningar från
Mykene-tiden visa långsvansade får. Både svarta och vita får funnos; som
offerdjur användes blott de senare.

Svin höllos från äldre tid i stora
hjordar. Hos Odysseus på Ithaka
funnos svinhus för 600 djur!

Fig. 27. Melitä-hund. Silkeshårig spets.<bEfter <span class=
Fig. 27. Melitä-hund. Silkeshårig spets.

Efter Keller.


Hundarna hade stor betydelse såväl
för jakten som för hjordarnas vällning
och som gårdvardar. Avbildningar äro
bevarade, som visa dels en spets (fig.
27), dels en vinthund, och dels den
hängörade, grova dogg, som var
berömd under namn av molosshund, så
benämnd efter en folkstam i Epirus.

Av fjäderfä omtalas hos
Homeros tamgäss. Ankor och vaktlar voro
enligt Herodotos (i öre årh.)


[1] Herodian IV: 30; Pausan. Perig. V: 5, 2.
[2] Ilias XI: 555.
[3] Schrader. Reallex.
[4] Varro II: 5.
[5] Hippocrates. De morbis IV: 20; Galenos. De allm. facult. III: 15.
[6] Aristoteles. Historia animal. III: 20, 21.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free