Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sockerfabrikation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sockerfabrikation
Sockersubventionen
rets rening (raffinering). Före betodlingens uppsving i
vårt land bedrevs S. här ofta i form av raffinering av
utländskt råsoeker. Vid S. ur betor vinner man, järnte
det rena sockret, åtskilliga för jordbruket värdefulla
biprodukter, såsom betsnitzel (sockersnitzel, jfr nedan)
och melass för foderändamål, vilka äro ägnade att både
inom de sockerbetsodlande områdena och även
utanför desamma förbättra våra tillgångar av saftfoder för
nötkreaturens vinterutfordring.
Framställningen av s. k. råsaft ur betorna kan ske
enligt något olika metoder. Vid diffusionsmetoden
skäras de tvättade betorna i strimlor (betsnitzel) och
urlakas med varmt vatten, varigenom cellväggarna
förstöras och sockret kan diffundera ut i lösningen.
Ur-lakningen verkställes i s. k. diffusörer, som kunna
kopp’as efter varandra så att en diffusör med redan i
det närmaste urlakad snitzel fylles med nytt vatten,
medan sådana med färsk snitzel först urlakas med
soc-kerhaltig vattenlösning. Härvid erhålles med minsta
möjliga mängd vatten ett gott utbyte av socker i
lösningen men å andra sidan en mycket sockerfattig
återstod. Vid det nyare, Steffenska förfarandet (Steffens
förvällningsmetod) uppvärmes snitzeln med het, över
90° uppvärmd sockersaft och avpressas därpå i
snitzel-pressar. Man erhåller på detta sätt något över två
tredjedelar av betsaften, medan återstoden kvarstannar i
pressåterstoden, som torkas till ett utmärkt fodermedel
(sockersnitzel), innehållande 25—30 % socker.
Den på det ena eller andra sättet framställda
sockersaften, råsaften, förarbetas vidare på socker på
enahanda sätt. Saften uppvärmes till 85°, varvid utlösta
äggviteämnen koagulera (utfalla), och försättes med
ett överskott av kalk. Denna utfäller fosforsyra,
oxalsyra etc. såsom kalksalter. En del av kalköverskottet
löser sig emellertid i sockersaften, kemiskt bunden vid
sockret (som s. k. sackarat). Genom inledning av
kolsyra utfälles därefter den övervägande delen av
kalköverskottet i form av karbonat, vilket emellertid måste
ske med försiktighet, då överskott av kolsyra kan
medföra sönderdelning av sockret (hydrolys) till
invertsocker. Efter filtrering och event. ännu en rening med
kalk erhålles s. k. tunnsaft, som indunstas i
vacuum-pannor till tjocksaft, innehållande mellan 60 och 70 %
socker. Tjocksaften renas därefter ytterligare,
vanligen med svaveldioxid, och inkokas till kristallisation,
varefter det ur lösningen utskilda råsockret skiljes från
moderluten (lösningen) genom centrifugering. Ur denna
kan genom ytterligare inkokning en ytterligare
kvantitet råsocker erhållas. Den slutliga moderluten är
melass och innehåller omkr. 50 % socker, som
emellertid ej med fördel kan utvinnas i ren form.
Råsockret, som trots de reningsprocesser lösningarna
genomgått, är missfärgat, raffineras genom tvättning
med minsta möjliga mängd vatten eller sockerlösning
och får sedan undergå omkristallisation. Det
raffinerade, vita sockret innehåller omkring 99,9 % rörsocker
och är därmed utan jämförelse handelns renaste
organiska näringsmedel. Genom sin frihet från
äggviteämnen, mineralämnen och vitaminer är det dock ett
mycket ensidigt födoämne, vars användning
förutsätter att de andra viktiga näringsbeståndsdelarna ingå
1 tillräckligt riklig mängd i födans övriga ingredienser.
I Sverige äro f. n. ett tjugotal råsockerfabriker och
s. k. saftstationer i verksamhet, vid vilka årligen inemot
2 millioner ton betor förarbetas till c:a 300 tusen ton
råsocker. Sockerbrukens förvaltningspersonal uppgår
till närmare 200 och arbetarstaben till över 3 500
personer. Betskördens värde utgör inemot 50 millioner
kronor pr år och saluvärdet av brukens tillverkning
omkr. 70 millioner. Vid 5 sockerraffinaderier
sysselsät-tes en förvaltningspersonal av omkr. 140 och en
arbetarstam uppgående till över 2 000 personer. Deras
tillverkningsvärde anslås till omkr. 85 millioner
kronor pr år. O. S-g.
Sockerlönn, se Lönn.
Sockerrot (Sium Sisarum), en flockblomstrig ört av
asiatisk härstamning. S. odlades redan åtminstone under
romartiden för de fingertjocka, köttiga rötternas skull,
som bilda ett helt knippe vid stjälkbasen. Bladen äro
parbladiga och blommorna vita. Hos oss odlas den
numera ytterst obetydligt. Rötternas sockerhalt kan
uppnå 8 %. H. G. S.
Sockersnitsel, se Fabriksavfall.
Sockersubventionen. I de krigförande länderna var
under världskriget produktionen av
jordbruksprodukter och även av betsocker abnormt liten, beroende
på att man var inriktad på de militära uppgifterna.
Detta medförde en ökad efterfrågan på rörsocker och
den utomeuropeiska produktionen av rörsocker steg
kraftigt. Genom tidigare förädling av sockerbetor hade
man kunnat göra produktionen av betsocker lönande.
Vid denna tidpunkt började man förädla sockerrör
och kunde härigenom mycket väsentligt öka
rörsockeravkastningen. Efter kriget kom emellertid den
europeiska betsockerproduktionen åter i gång, och den stora
sammanlagda produktionen medförde en prissänkning
på socker. I flera länder och även i Sverige vidtogos
redan tidigt åtgärder för att stödja
sockerproduktionen. Man hade redan förut infört tull på socker.
Åren 1930—1931 utbetalade staten ett direkt
understöd till betodlarna som tillägg till de priser, de
erhöllo enligt sina odlingskontrakt. Från och med år
1932 har sockermarknaden underkastats en fullständig
statlig reglering. Man införde ett importmonopol, som
överläts till de båda sockerfabriksaktiebolagen
(sammanslagna till ett år 1936). Mellan staten och dessa
bolag har årligen upprättats ett kontrakt som dels
fastställer priset på sockerbetor, dels också marknads-
865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
