Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härskning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härskning
Hässja
ken och lukten. Härvid medverka såväl bakterier som
jäst- och mögelsvampar. Enligt Orla-Jensens
undersökningar är Bact. fluorescens den verksammaste
härsk-ningsbakterien. Denna är en ytterst vanlig
vatten-bakterie och inkommer därför i smöret med
skölj-vattnet, varför detta bör pastöriseras före användandet.
Jäst- och mögelsvampar kunna inkomma med orena
syraväckare, från luften, från emballagepapperet o. s.v.
Detta senare, liksom även drittlarna, bör före
ned-packningen av smöret behandlas med stark saltlake,
som hindra mögelsporerna att gro. Av jästsvamparna
äro särskilt Torula-arter verksamma i syrat smör, och
av mögelsvamparna har Orla-Jensen särskilt utpekat
Penicillium glaucum, Oidium lactis och Cladosporium
butyri såsom bidragande till härskningsprocessen.
Granskad R. N—n.
Härstamningslära, se Utvecklingslära.
Hässja användes vanligen för torkning av hö men kan
även användas för torkning av säd. Den i mellersta
och södra Sverige mest använda hässjetypen är numera
tråd- eller linhässjan (fig. 1). Denna utföres av störar
rymmer c:a 40—65 kg torrt hö beroende på hur tjockt
man hängt.
I Norrland och något i Bergslagen användas H., som
äro helt och hållet av trä, s. k. stånghässjor (fig. 2).
Hässja. Fig. 1. Lin- och trådhässjans konstruktion;
genom att störar och linor anbringas på detta sätt
kunna strävstörar undvaras. Nedtill plan över
anordningen sedd uppifrån.
som nedspettas med c:a 1 m mellanrum. Störarnas
antal varierar och i en del trakter sättas störarna i en
enda oavbruten rad över hela fältet. Vanligen användes
dock omkr. 9 störar. Yttersta störarna kunna stöttas
eller förankras i en i jorden nedslagen påle. Mellan
störarna spännas sedan antingen hässjelinor, vilka i
handeln hålla omkring 50 m och därför passa till en
9-störs H., eller också järntråd, som genom glödgning
och eventuell galvanisering gjorts mjuk och hållbar.
Järntråden köpes i buntar och avtages till längder,
som motsvara behovet.
Vanligen användas fyra rader tråd eller lina, men,
om höet är mycket torrt vid upphängningen, kan man
nöja sig med tre rader. Är höet mycket vått, kan man
använda 5 rader. Höet kan lämpligen hängas på dessa
H. efter en halv dags torkning på marken, men vid
tunn upphängning kan man t. o. m. hässja regn vått hö,
utan att skada uppstår. Detta gäller under
högsommaren och vid fritt läge.
Höet framsläpas numera allmänt till H. med
släp-räfsa. H. ställas helst i norr och söder. Varje sektion
Hässja. Fig. 2. Stånghässja.
Därvid nedspettas stolpar med c:a 4 m avstånd samt
stöttas. Mellan dessa stolpar läggas stänger på i
stolparna inborrade träpluggar. Stolparna göras omkr. 3 m med
en diameter i toppen av omkr. 9 cm. Vanligen inborras
5 pinnar, den understa å 1 m avstånd från nedre ändan.
Denna vässas. Dessa H. ha den stora fördelen, att de
äro lättare att nedspetta samt falla ej ihop, som
tråd-och linhässjor ofta vilja göra. Vid lassning kan man
dra ut stängerna, varvid höet faller ned och lätt kan
lastas.
S. k. dubbelhässjor av olika typer användas även.
En bra form av en sådan H. är den i fig. 3 avbildade
J3)
2m
Hässja. Fig. 3. Skyllbergshässja.
s. k. Skyllbergshässjan. Den består av hopspikade
gavlar med stänger emellan; nederst tvenne, överst en
stång.
För torkning av säd användas särskilt norrut de
nyssnämnda stånghässjorna (fig. 4). H. göras därvid
ofta »fotfri», d. v. s. ingen säd står direkt på marken.
Längst norrut i vårt land användas storhässjor, som
utgöras av höga, timrade H., belägna intill gården och
på vilka kornet medelst block hissas upp och hänges
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
