- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
386

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundraser ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hundraser

Hundäxing

nämligt och imponerande över dessa stora hundar och
säkert är att de bilda ett lika säkert skydd lör
omgivningen som ett vackert inslag i gårdsbilden. Av de
moderna skyddshundarna är schäfern nog den
talrikast förekommande, under det att dobermannpinschern
nästan är stadd i utdöende här i landet. De olika
rasernas utseende framgår av bilderna vartill särskilt kan
anmärkas, att de samtliga äro av medelstorlek och
försedda med ett tätt hårlag, som hos schäfern är något
längre än hos de övriga raserna. Färgen är hos schäfern
svart, grå, gul, röd eller röd med svart sadel, hos
rott-weilern och dobermannpinschern svart med bruna
tecken samt hos boxern gul, tigrerad samt gul och
vit, s. k. schäckig. Samtliga raser äro synnerligen
användbara för sitt ändamål, sedan är det en smaksak,
vilkendera man vill välja. Under alla förhållanden bör
man vid anskaffningen av dylika hundar alltid se till,
att man inte får någon, som är nervös. Ett dylikt
djur är fullständigt olämpligt som skyddshund och
blir till en ständig källa till oro för omgivningen. En
skyddshund skall framför allt vara lugn och får under
inga förhållanden angripa i onödan. F. ö. torde schäfern
vara den, som tarvar den säkraste och fastaste handen,
under vilken förutsättning han emellertid utan tvivel
tar priset bland samtliga skyddshundraser i fråga om
mångsidig användning.

Till brukshundraserna kunna även de s. k.
vallhundarna räknas. Här i landet finnes en inhemsk sådan ras
nämligen lapphunden, som är lapparnas allt i allo, deras
trogne följeslagare, säkre vaktarc av renhjorden samt
en förtjusande lekkamrat åt barnen. Den liknar i stort
sett gråhunden men är något mindre än denna. Skallen
är ganska bred och öronen små, breda vid basen och
spetsiga upptill samt högt ansatta. Kroppslängden är
något större än höjden. Hårlaget är rikligt och får på
inga villkor vara lockigt eller vågigt. Svansen är ganska
kort och bäres i båge över länden. Ibland kan man till
och med få se lapphundar, som ha medfödd stubbsvans.
Till färgen är lapphunden vit, svart eller brun. Vita
tecken äro tillåtna men icke särskilt önskvärda. En
annan vallhund är den skotska colliehunden, som i
sitt hemland åtnjuter stor och berättigad popularitet
som säker vallhund, men som hos oss knappast
användes mer än som sällskapsdjur. Collien är en
synnerligen vacker hund av något mer än medelstorlek med en
mycket yvig, vacker päls, av svart, rödbrun och vit
färg. Huvudet är långt och smalt utan stop med små
öron, som antingen äro vikta åt sidan eller ock
uppstående med nedhängande snibbar. Benen äro
kraftiga med väl utvecklad muskulatur och tassarna
snarare något långa än korta. Svansen bäres i en vacker
båge nedåt och är försedd med en riklig hårbeklädnad.
I Sverige förekommer sedan en del år tillbaka även
mi-niatyrcollien eller shetland sheep dog. Den är knappast

hälften så stor som den vanliga collien men f. ö. en
trogen kopia av denna. Rasen hör hemma på
Shetlandsöarna, där den huvudsakligen användes som väktare
av fårhjordarna. I vårt land användes den uteslutande
såsom sällskapshund. I. C-n.

Hundredweight (cwt) = 112 eng. skålpund = 50,8 kg.
Se Mått och vikt.

Hundrova (Bryonia alba och dioica), gurkväxtfam.,
med klangen klättrande örter med grov rotstock,
saftig stjälk och enkönade grönaktiga blommor och bär,
hos den förra svarta, hos den senare röda. Odlades förr
ganska mycket till beklädnad av verandor, väggar
o. s. v. Numera ser man den jämförelsevis sällan odlad,
men den förekommer rätt ofta förvildad. H. G. S.
Hundrättika, se Ryssgubbe.

Hundskatt erlägges enligt K. F. 17/5 1923 till kommun,
som beslutat upptaga sådan, med 5—30 kr. per
kalenderår för varje hund över 3 månaders ålder. Ägaren
skall inom januari månad till vederbörande kommunala
myndighet skriftligen anmäla hund, för vilken
skatteplikt förelåg vid årets början, och angiva ras, ålder,
kön och färg. Infaller skatteplikt senare, hunden blir
t. ex. 3 mån. i mars eller kommer då till staden, dock
ej efter 30/9, skall anmälan ske inom 30 dagar därefter.
H. skall i regel betalas vid anmälan, varvid erhålles
kvitto samt skattemärke att sätta på halsbandet.
Underlåten anmälan medför böter och dubbel H.

Å. E-d.

Hundäxing (Dactylis glomerata L.), ett flerårigt,
kraftigt, upp till 120 cm högt gräs, bildande täta tuvor;
förlängda rotstocksleder saknas. De 2—3-åriga
skotten, av vilka flera generationer årligen anläggas —
återväxten efter slåtter är därför mycket snabb — äro
plattade, upprätta eller vid basen nedliggande och
båg-böjda. Bladen äro starkt kölade och i knoppläget
hopvikta, slidorna äro slutna, snärpet är långt. De
högvuxna stråna uppbär en ensidigt hopträngd vippa av

386

Hundäxing.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free