Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Den andliga världen - Äktenskapslärans poetiska betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
som i himlen förenats, smälta samman till en ängel, kunna spåra
en aflägsen släktskap med androgynidéen. Också för Swe-
denborg är ju människan här på jorden endast en hälft, som
först i ett annat lif skall blifva ett helt genom att förenas
med en annan. Men då han lika litet här som annorstädes
godtager preexistensläran, blir ju likheten i själfva verket
försvinnande liten. Det är ju genom sitt sedliga sträfvande
här på jorden, som människan själf bestämmer, hvem hon i
lifvet efter detta skall förenas med.
Det är genom de andliga äktenskapen det himmelska sa-
lighetslifvet hos Swedenborg får sitt idylliska, man skulle
nästan vilja säga pastorala element. Ty det är i själfva ver-
ket sin egen tids poetiska drömmar om ett Arkadien med
evig vår, evig ungdom, evig oskuld och evigt trogen kärlek
han i sina skildringar af de himmelska äktenskapen gett
uttryck åt. De himmelska paren från guldålderns tid bo i
tälthyddor på en bergsplatå i en skog af cedrar och oliver,
omlindade af vinrankor med mörkblå drufklasar. Männen äro
klädda i hyacintfärgade mantlar och hvita tunikor, hustrurna
i purpurtogor. Det saknas ej en gång gumsar och tackor,
»som äro representativa former af bergsbornas oskuld och
frid». När de tala om den äktenskapliga kärleken, skimrar
hela deras tält af guld. (D. A. C. 75.)
Och i så godt som alla Swedenborgs memorabilia om de
himmelska äktenskapen föras vi till feerilandskap, till rosen-
gårdar, lundar, klara källor och gräsplaner, omgifna af träd
mellan hvilka vinrankorna lekfullt slingra sig. Swedenborg
får också veta, att små trädgårdar af träd med hopflätade
grenar, af buskar och blommor, som dofta vällukt, synas
öfverallt i himlen, där bröllop äga rum och kallas »små
bröllopsträdgårdar». (D. A. C. 316.) Det tyckes, som om
den sydländska natur, som Swedenborg mött på sina resor
och om hvilken hans resebeskrifningar ej ge den minsta an-
tydan, först i hans ålderdomsdrömmar om de himmelska
äktenskapen i förskönad gestalt dykt upp i hans minne.
Det skulle vara lockande att återgifva några af de vack-
raste af dessa memorabilia, hvilka gifvetvis tillhöra det mest
poetiska, som Swedenborg och hela vår 1700-talslitteratur
har att bjuda på. Men deras utförlighet ställer sig hindrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
