Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
ras från anima. Detta tillstånd, ansåg han själf sig ha upp-
nått genom den kris han genomgått, och det är lättförklar-
ligt, att han ej tror, att någon af hans samtida nått så högt.
Han anser ej ens, att någon alltsedan mötet i Nicea, då man
»införde tron på tre gudar», har hunnit så långt, att hans
inre människa blifvit omskapad och att han därigenom råkat
i »andlig frestelse». (V. C. R. 597.)
Swedenborg når alltså fram till den själens förening med
det gudomliga, som hägrar såsom slutmål för all mystik. Men
den väg, på hvilken detta ernås, är ganska olik den, som
mystikerna i allmänhet vandrat, och också den, som vi sett
honom själf beträda under sin stora kris. Hufvudvikten lig-
ger nu ej längre på den obegränsade själfuppgifvelsen: det
är ej längre i bönen, extasen och kontemplationen man kom-
mer Gud närmast. Det är genom aktiv själfuppfostran man
pånyttföder sig själf, genom att skärpa tanken, disciplinera
viljan, obarmhärtigt föra krig mot hvarje dålig böjelse och
omsätta hela detta inre lif i yttre handling. Och under hela
denna moraliska förnyelseprocess skall människan allt star-
kare öfvertyga sig om, att det ej är hon själf, som handlar,
utan Gud, som handlar i henne. Det är ett misstag att tro,
att Adam i oskuldstillståndet ägt förmågan att af egen kraft
förvärfva vishet och älska Gud och att denna viljefrihet för-
lorats genom syndafallet. Just därför att Adam sträfvade efter
att af egen kraft vara vis och älska, afföll han från visdomen
och kärleken och utdrefs ur paradiset. (D. D. A. 117.) Men
återföreningen med det gudomliga nås ej enbart genom öfverty-
gelsen om vår egen maktlöshet. All förening hvilar på öm-
sesidighet (reciprocitas), och därför har människan fått för-
mågan att tänka och handla liksom af sig själf. Endast då hon
till det yttersta utnyttjar denna förmåga och samtidigt tror,
att hon handlar och tänker af Gud, endast då når hon för-
eningen med Gud. Det är denna tankegang, som Sweden-
borg tror sig återfinna i Johannesevangeliets ord: »Såsom gre-
nen icke kan bära frukt af sig själf, med mindre han för-
blifver i vinträdet, så icke heller I, med mindre I förblifven
i mig.» (D. D. A. 116.)
I min föregående framställning har jag sökt att framvisa
några af de stora grundtankar, som behärska Swedenborgs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
