Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Det gudomliga varat kan ej frambringa något annat gudom-
ligt, som i sig själf är vara och existera, och därför måste
dogmen om tre likställda personer inom gudomen vara falsk.
(V. C. R. 23.)
Jag behöfver knappast påpeka, huru mycket denna upp-
fattning af det gudomliga varat öfverensstämmer med Plo-
tinos’ uttalanden om urväsendet. Också för honom är ju
Gud i sin absoluta betydelse höjd öfver allt tänkande och
vara, själf obetingad den absoluta orsaken till allt ändligt.
Det enda predikat, som kan utsägas om det gudomliga
varat, är alltså den absoluta oändligheten, den oändlighet,
som är öfver allt ändligt förnuft. »Man läser om en filo-
sof bland de gamle, att han kastade sig i hafvet, därför att
han ej kunde se eller fatta världens evighet i sitt förnufts
ljus; hvad skulle han då ha gjort, om han hade velat fatta
Guds oändlighet?» (V. C. R. 28.) Det är därför fåfängt att
vilja lära känna, hurudan Gud är i sitt vara eller i sin sub-
stans; det är tillräckligt att känna honom af de ändliga d.
v. s. de skapade tingen, i hvilka han är på ett oändligt sätt.
(V. C. R. 28.)
Då man på detta sätt afstår från att utforska det gudom-
liga varat och söker att begreppsligt fatta Guds väsen (es-
sentia), så bli de attribut man tillägger detsamma oändliga.
Det oändliga, som finnes i Gud och utgår från honom, hän-
för sig framför allt till tvenne attribut, kärlek och vishet. Den
gudomliga kärleken och visheten utgöra själfva lifvet, »den
andliga världens sol, i hvars midt Gud Jehovah är». (V.
C. R. 36-39 )
Härmed ha vi alltså återkommit till Swedenborgs filoso-
fiska grundkonception. Jag skall i det följande visa, huru
den ytterligare utvecklas under den teologiska tiden. Innan
jag öfvergår härtill, skall jag emellertid i korthet redogöra
för Swedenborgs uppfattning af treenigheten.
I sitt absoluta vara är Jehovah ej fattbar ens för änglarne
i den innersta himlen, ty änglarne äro ju ändliga, och mtet
ändligt kan hafva någon idé om det oändliga. Guds första
manifestation bestod därför däri att han flöt in i himlen, då
han uttalade Ordet. Genom detta Jehovahs inflöde fick him-
len människoform. Medelst detta »Divinum-Humanum»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
