Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riktlinjer för utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
som från kyrkligt håll gjordes gällande icke två årtionden
tidigare framgår tydligt av S. A. Fries’ ord i hans
Statskyrka eller Frikyrka: »Att kyrkomötet konsekvent skall
säga nej till varje syfte att upplösa statskyrkan borde
vara självfallet. Såvitt på kyrkomötet beror, måste
således varje tanke på att tillåta svenska medborgare att
utträda ur statskyrkan d. v. s. ur staten själv såsom
ledande och bekostande statsmedlemmarnas religiösa
fostran och vård för att i religiöst avseende bliva ingenting
eller officiellt ansluta sig till antikristliga samfund lika
konsekvent avvisas.» Låt vara att den syn på kyrkan, som här
möter, icke var den allenarådande, och att den konsekvens,
som drogs ur densamma, icke lika bestämt drogs överallt,
en omsvängning i uppfattningen har i varje fall ägt rum
och beror väl huvudsakligen på vad som av E. Billing
kallas den religiöst motiverade folkkyrkans idé. Det är ut ifrån
denna, som kravet på det fria utträdet ur kyrkan
framställts, och detta krav blir, i samma mån man får blicken
upp för denna idé, icke blott något försvarligt utan något
nödvändigt.
Att vår kyrka på samma gång i viss mening är en
statskyrka är någonting sekundärt i jämförelse med detta, att
hon är en folkkyrka. Förhållandet till staten kan växla —
och det icke blott kan växla; det har växlat — och kan
komma att gestalta sig på många olika sätt genom tiderna.
Visserligen är det klart, att en kyrka, som vill vara en
folkkyrka, aldrig i samma grad som en mindre
föreningskyrka1 »kan komma att stå oberoende av staten. Det måste
alltid bli ett nära förhållande dem emellan, och man måste
också säga, att det varit till omätlig välsignelse för både
stat och kyrka och hela vårt folk, att det rått ett så intimt
samarbete dem emellan och att det därför måste vara ett i
högsta grad angeläget önskemål för kyrkan, att det alltjämt
1 E. Billing i kyrkomötesdebatten den 1 november 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
