Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AnMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR ■ qI
och kväkarnas frammarsch samlar Clark sin här särskildt
intressanta teckning.
Åren 1640—43 var förberedelse tiden för
presbyterianis-m e n s fra m marsch; den egentliga segertiden räckte 1643—48,
under det att tiden 1648—53 knappast kan kallas annat än det stora
kaos i religiöst afseende. »Långa parlamentets» samlande 1640 kändes
i folkmedvetandet som begynnelsen till en ny æra; den puritanska
utvandringsströmmen upphörde, och i stället började invandring
af präster, mest från Holland, men äfven från Amerika.
Parlamentet var ej från början decideradt presbyterianskt och ville blott
en moderat kyrkoreform; men det drefs vidare af de energiska
skottarna, af hvilka dess ställning berodde; dess främste
presbyterianske politiker var Baillie, som utvecklade en orms list. 1641
kom från fem pngelska präster (»ministers»; på svenska är
omöjligt att återge skillnaden mellan de engelska orden priester, präst,
och minister, som ock kan vara diakon eller t. o. m. lekman) ett
utförligt försvar för den presbyterianska ståndpunkten — den
första boken härom sedan Cartwright’s dagar. De första radikala
lagförslagen i parlamentet föllo; men konung Karls
opålitlighet-verkade pådrifvande. 1541 kom »Grand Remonstrance» med
uppräkning af alla klagomål, och kort efter antogs en bill, som
beröfvade biskoparna deras säte i öfverhuset. När då kungen
försökte häkta några parlamentsmedlemmar, utbröt 1642
inbördeskriget. Den skottska armén blef enda räddningen; så fogade sig
underhuset i skottarnas kraf ocli »tog kovenantet» 1643. Det
betydde presbyterianismens seger i England. Äfven Cromwell
undertecknade efter någon tvekan; och Milton inspirerades nu af
den presbyterianska entusiasmen att för två år utbyta poesien
mot kyrkliga skrifter. Presbyterianismens seger i Skottland
hade gifvit nonkonformismen ett godt hem; men dess seger i
England genom 1643 års allians betydde ett nederlag för
nonkonformismen, ty i England påtvingades presbyterianismen religionen
som ett system, som satte organisationen öfver lifvet och som
skulle undertrycka alla andra system.
Samtidigt med presbyterianismens framväxt 1640—43 sköto
dock andra plantor upp, hvilka skulle hindra den engelska
örtagården från att blifva enbart ett presbyterianskt snår. Af de
återvändande prästerna hade många i exilen öfvergått från
puri-tanism till independentism, bl. a. de berömda »fem bröderna»,
till hvilka vi återkomma. Visserligen voro independentiska för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
