Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - J. Schnitzer. Savonarola im Streite mit seinem Orden und seinem Kloster. München 1914. Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
littf.raturöfversikter
på hans störtande var naturligt. Men äfven observanterna
stodo i allmänhet mot honom; Sixtus IV hade nyss i sin berömda
bulla »Considerantes» 1475 gifvit observanterna allmän rätt till
att samla gemensam egendom och därmed faktiskt omgestaltat
hela ordensförfattningen från grunden, som t. o. m. Mortier erkänner.
På ena sidan stod stiftarens ideal, förfäktadt af ordens heroer
såsom den h. Thomas och nu framburet af Savonarola; på andra sidan
stod den faktiska omgestaltade dominikanorden under sin
ordensgeneral. Det är från en sida sedt centrum i den strid, som kostade
Savonarola lifvet. Den var blott en ny upplaga af den eviga
striden mellan verklig observans och skenobservans, mellan
spiritu-alism och konventualism. Till Savonarolas fiender hörde
emellertid äfven de andra tiggarordnarna, som ock hotades i sina
rikedomar, samt politikerna från den hänsynslöse Ludovico il Mohro
i Milano och från världshandelsstaden Venedig. Snart skulle ock
kyrkans öfverhufvud sluta sig dit. Ej alla Marcos munkar hade
funnit sig i den nya rigorismen. Särskildt var det en, den berömde
predikanten Franciskus Mei, som ej förmådde afstå från det
behagliga lombardiska lifvet; därtill kom bitterhet öfver att bli
trängd i skuggan som predikant genom en större. Mei utträdde
ur Marco och begaf sig till Rom, där han hos påfven gjorde allt för
att nedsvärta Savonarola; bl. a. förde han fram det påståendet,
hvarpå nu katolikerna bygga: att S. icke utbrutit Marco ur
lombardiska kongregationen af reformintresse, utan för att själf få
regera efter behag. Mei hade ej svårt att öfvertyga Alexander VI,
när Caraffa och den 1494 fördrifne Piero Medici nu själfva önskade
Savonarolas fall. Alexander gjorde först misstaget att påbjuda
Marcos återförening med lombardiska kongregationen; däremot
kunde Savonarola sätta den allmänt erkända satsen, att en
ordensman väl kunde öfvergå från en mildare till en strängare observans,
men aldrig tvärt om. Då fann Mei en machiavelliskt listig
utväg att snärja Savonarola. Påfven upprättade 1496 en ny
kongre-gation, bestående af Marcokongregationen och en del romerska
kloster, den s. k. romersk-tuskiska. Här var formellt ingen
förändring i observans; men faktiskt skulle de djupt lösaktiga
romerska klostren (af grefve della Mirandola betecknade som
»sannskyldiga röfvarhålor») få majoriteten i den nya kongregationen och
göra S:s verk 0111 intet. S. hade blott att välja mellan att offra
sitt ideal och moraliskt gå under, eller att bli påfven olydig och så
draga undergången öfver sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
