Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
25 i
riktade sig mot »novi Reformatores», som snarare borde heta
»Christianæ Religionis eversores», då deras arbete gick ut på att
»non reformare sed deformare Religionem Lutheranam». I själfva
verket var deras lära nästan icke alis ny: »Nihil enim fere novi in
medium proferunt, sed antiquos, in primis Socinianos, errores,
plenis plaustris, in Theologiam & Ecclesiam invehere conantur.»
Men Almquist inskränker ingalunda namnet neolog att gälla om
vulgära rationalister af Bahrdts typ. Som representanter för de
så kallade neologerna (Almquist begagnar just denna beteckning)
nämner han utom C. F. Bahrdt äfven van Loen1, Basedow, Trier3,
Büsching3, Teller och J. A. Hermes, således män af utprägadt
antikonfessionell hållning men eljes inbördes ganska olika
(Büsching t. ex. är ju snarast pietist). Almquist anger som
utmärkande för deras åskådning bl. a. följande satser: »Evangelium
tan-tum spectare Doctrinam Jesu moralem, non Ejus satisfactionem:
Doctrinam Ecclesiæ sive Symbolicam esse a Doctrina Jesu
diver-sam: Illam repudiandam, hane vero consistere in repurgata
theo-logia Naturali & puriori Doctrina Morali».4 Då för tiden, liksom
i våra dagar, var naturligtvis för det gamlas anhängare frestelsen
stor att slå tillsammans alla, som i någon mån afveko från det
gamla systemet, under ett gemensamt kättarnamn och så
karakterisera hela den på detta sätt erhållna gruppen efter dess mest
radikala element. »Modernismen» i våra dagar är ett lika
mångtydigt och skiftande begrepp som »neologismen» för hundra år sen.
Men benämningen neölogi och neolog kunde äfven ges en mera
inskränkt betydelse och användes då i polemiskt syfte af personer,
som själfva voro anstuckna af neologien i Almquists mening.
Särskildt synes det vid sekelskiftet 1800 ha blifvit på modet att
markera sitt afstånd från neologerna genom flitiga förkast elsedomar
öfver deras sträfvanden. Fehrman förklarar detta ostentativt
ortodoxa nit äfven hos »sådana, som i öfrigt ej göra intryck att
verkligen ha känt behofvet af något bättre», med hänvisning till det
bekanta kungl, brefvet till rikets konsistorier (dec. 1799), som
1 J. M. von Loen, Die einzige wahre Religion (1750). Se Hauck, RE8
XI, sid. 586 f.
2 Förmodligen Paul Trier, som 1759 utgaf en kritik öfver Luthers Lilla
Katekes.
3 A. F. Büsching, Gedanken von der Beschaffenheit und dem Vorzug
der biblisch dogmatischen Theologie vor der scholastischen 1758. RE3 XVI,
sid. 452. B. ville afskaffa de symboliska böckernas auktoritet.
4 Handlingar rörande Jubelfesten uti Upsala 1793, sid. 347 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
