Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare 25 i
gon gång sträcker sig rentaf till själfva de nyttjade orden.1 För
den svenska upplysningen i kyrkliga former är denna ståndpunkt
reellt sedt den bestämmande, äfven om motiveringen något skiljer
sig från Boethius’, som ju stod Kant nära, medan Lehnberg och
Lindblom väl ännu liksom Tengström snarast representera den
wolffska supranaturalismen.2
Det fanns sålunda i Wallins intryck från universitetet många
anknytningspunkter för en blifvande prästerlig verksamhet, och
ingenting antyder, att han under studieåren råkat i tvifvel om
kyrkolärans väsentliga sanning, än mindre om den bibliska
uppenbarelsens. Den ställning, hvari han kom till Leopold, var ej heller
ägnad att beröfva honom tillförsikten till kristendomens
lifsdug-lighet. Ty i sina uppsatser Om Religionsfriheten och Om
Förnuftets Frihet3 erkänner denne tydligt och klart den kristna
uppenbarelsens både verklighet och nödvändighet. I den förra af de bägge
sistnämnda uppsatserna heter det t. ex.: »Låtom oss ej tala om
sanningen af den’ uppenbarade läran; hvarken behöfver den
försvaras, eller är det här stället att göra det».4 I den senare
framställes som filosofiens uppgift icke att undersöka, huruvida världen
har en skapare, människan en Gud, o. s. v., ty, heter det: »Allt
detta var redan genom Skriftens läror tillräckligt upplyst», utan
att pröfva, »hvilka dugliga skäl för dessa sanningar förnuftet hade,
att af egen kraft uppvisa», d. v. s. frågan gäller »förnuftbevisens
riktighet, icke sjelfva sanningarnes». Striden står alltså icke
mellan förnuft och uppenbarelse utan mellan större och mindre
skarpsinnighet.5 Vissheten om en Gud och ett tillkommande lif »hvilar
på dessa lärors oupplösliga sammanhang med hela systemet af den
menskliga varelsen, hvilket med dem skönt och tillbedjansvärdt,
faller utom dem ner i ett Chaos af oreda och motsägelser». Med
denna tankegång, som går igen hos Wallin, förbinder sig hos Leo-
1 Religionen säger i Odet till Filosofien:
Din sköld mot agget skall oss freda,
Din forskning menskotanken leda
Och trygga templets helga grund.
2 Om Tengström i G. Nikanders ofvan anf. arb., sid. 48. Se äfven
Rodhe, Lindblom, sid. 217 f. (bibeln ett nödvändigt komplement till filosofien),
och Lindbloms eget företal till Lehnbergs Predikningar (bilden om kikaren).
3 C. G. af Leopolds Saml. Skrifter III, sid. 62 f. och 84 f. Bägge
uppsatserna äro aftryckta ur Läsning i Blandade Ämnen.
4 Leopold, Anf. arb. sid. 73. Jfr Ljunggren Sv. V. H. III, sid. 183 f.
5 Leopold, Anf. arb. sid. 87 f. Jfr Ljunggren Sv. V. H. III, sid. 185.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
