Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE . I q $
nar om, att sambandet mellan kyrkan och kulturen ännu ej är
slitet. Vi skola längre fram finna, att Wallins tidigaste
psalmboksprogram mycket nära ansluter sig till de af Ingenuus förfäktade
idéerna.1
Redaktörerna af den nya profpsalmboken fingo ock den
tillfredsställelsen att se en och annan af tidens vitterhetsidkare
bidraga till det angelägna verket.3 Skaldefadern Gyllenborg
understödde arbetet med nydiktningar (bl. a. n:r 140 och 133 i Prof
Psalmboken, såväl som bearbetningar af gamla psalmer (bl. a.
n:r 336, 377 och möjligen 451 därsammastädes).3 Bland öfriga
mera ansedda diktare, som äfven biträdt utgifvarna, nämner
Troil vid jubelfestens plenisammankomst den 4 mars 1793
Adlerbeth (n:r 333 och 426 i Prof Psalmboken) och Axel Gabriel
Silfverstolpe (n:r 455 i Prof Psalmboken). Af den något äldre
vitterhets-skolans lärjungar medverkade bl. a. J. W. Lilliestråhle och J.
Elers. Dessutom märktes en hel del prästerliga medarbetare, bland
hvilka Samuel Ödmann (n:r 468 i Prof Psalmboken) var den
förnämste.
I förhållande till 1765—1767 års profpsalmbok betecknar den
af 1793 åtminstone på en punkt en klarare insikt om den kyrkliga
sångens väsen och uppgift. Den ytterligt didaktiska karaktären
i den förra boken hade tagit sig uttryck redan i dess uppställning
— efter katekesens fem hufvudstycken — med de öfvermåttan
talrika underrubrikerna inom hvarje afdelning, där snart sagdt
alla tänkbara skiftningar och stadier i kristendomslifvets
utveckling fått sin särskilda psalm, liksom för öfrigt alla dogmatikens och
etikens hufvudfrågor. I förordet till profpsalmboken af 1793
uttalas missnöje med denna uppställning (som dock bibehålles):
1 I Stockholms Posten n:r 208 och 22 t s. å. förekomma insändare mot
Ingenuus artikel, hvilka bägge af religiösa skäl afvisa krafven på god smak
och öfvad skaldekonst som nödvändiga för en ny psalmbok. Härpå svarar
Ingenuus’ i n:r 252 och häfdar sin förut yttrade åsikt. »Högd, styrka och
värdighet» i psalmen är ej detsamma som »fåfänglig ord efter
menniskovis-dom». Enkelheten fordrar den största konsten.
2 nConsistorium har wid utarbetningen häraf haft den lyckan, att
biträdas utaf en af wår tids första Skalder», heter det i företalet till
ProfPsalm-boken 1793. Äfven »andre vittre män» nämnas, som insändt några nya
psalmer.
3 I en not till n:r 451 »Min själ skall låfwa Herran» säges, att denna
bearbetning lämnats af »en wår wittraste Skald». I betraktande af rytmens
beskaffenhet och de bibehållna arkaismerna kunde man möjligen gissa på
Adlerbeth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
