Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE . I q $
För en tid aflöses denna intellektuella oro af en
mystisk-pan-teistisk stämning. Men genomgående äger fru Nordenflychts
religiösa diktning något rotlöst och famlande, som i kyrkohistoriskt
hänseende är af ej ringa intresse, men för psalmdiktningens
utveckling knappast fått någon betydelse.1
Hos ett par andra af kretsens medlemmar yppar sig mot
seklets slut en benägenhet för att återknyta förbindelsen med fädrens
tro. Så har Gustaf Fredrik Gyllenborg ställt sin konstfärdighet
till kyrkans förfogande och dels omarbetat, dels nydiktat psalmer
för profpsalmboken 1793. Starkast kvarlefver den äldre
kyrkosångens ton hos den i yngre år samma krets af vitterlekare
tillhörande Axel Gabriel Leijonhufvud (landtmarskalk och
hofrätts-president i Åbo, död 1789), som på gamla dagar sammanskref med
Dalins Predikoord besläktade betraktelser öfver evangelietexter.
De utgåfvos efter hans död 1790 under titeln Tanke-Wal, i
anledning af Sön- och Högtidsdags Evangelier, uti vers författadt, och
blefvo med välvilja recenserade i Stockholms Posten s. å. (n:r 260).
Den gamla lutherdomen yttrar sig i dessa enkla strofer i sin fulla
renhet och hjärtlighet.2
Besläktade med dessa mera i uppbyggelsesyfte än i
konstnärlig afsikt tillkomna verser äro Carl Michael Bellmans
Betraktelser öfver åtskillige evangeliske texter, på vers författade (1780),
som senare i ny tillökad upplaga utgåfvos under titeln Zions högtid
(1787). Dessa betraktelser äro emellertid betydligt omfångsrikare
och mera anlagda på »målning» än Dalins och Leijonhufvuds —
ett slags Bibliska fantasier, stundom åskådliga och färgrika nog,
men alltid åtföljda af en religiöst-moralisk tillämpning i traditionell
uppbyggelsestil. — Dessutom har Bellman som yngling öfversatt
psalmer »ur Halliska psalmboken» och inlämnat tolkningar efter
Paul Gerhardt till den 1763 tillsatta psalmbokskommittén, af hvilka
tvenne delvis ligga till grund för n:r 123 och 152 i Profpsalmboken
1765—1767.3
1 Levertin, Svenska gestalter, sid. 36 ff.
5 P. Wieselgren, Sv. Kyrkans sköna Litteratur3, sid. 360, anför bönen
0111 tron på 4. sönd. i Advent. Man jämföre ock verserna för
Kyndelsmässo-dagen, Septuagesima (Ewig Nådelön Han gifwer För en tjenst så kort och
swag: Ja, af Nåd altsammans blifwer Och Hans fria wälbehag) ocli 26. sönd.
e. Tref. — I slutet af boken meddelas äfven en öfversättning af »Jesus meine
Zuversicht» utur Halliska Psalmboken.
3 Beckman, Psalmhistoria, sid. 264 f., 269 f. — Sina öfversättningar ur
Halliska psalmboken nämner Bellman i sin lefvernesbeskrifning (Carléns
Bell-mansupplaga, del IV, sid. 467).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
