Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i So
H. D. HALLBÄCK
vunno emellertid detta oaktadt allt mera terräng. Lars i Korslid
var nu död och ingen fanns, som kunde göra något allvarligare
motstånd. Peder Topp synes åtminstone personligen hafva varit vän
med en och annan af motpartiets predikanter1, liksom dessa i sina
sångböcker upptogo en och annan af hoofianernas sånger. Innebar
detta på något sätt fråga om fred och samarbete, visade dock
utgången snart, att hoofianernas antal minskades och de
»nyevange-liska» rådde vid konventiklarna.
Återstår att kasta en blick på Arve och hans vänner. Här
var att vänta ett ihärdigare motstånd, ty här funnos samlade många
unga krafter. Utgången blef dock en helt annan. Af de unga, sonr
Arve hoppats så mycket af, stannade ingen kvar. Den ene efter
den andre öfvergick till de nyevangeliska och hafva sedermera
tjänstgjort som Jönköpings Missionsförenings och Evangeliska
Fosterlandsstiftelsens mest energiska ombud. Arve sörjde djupt,
då han såg sitt verk förbrändt såsom af eld. Han varnade och
förmanade, men intet hjälpte. Han fick se sina kära vända sig till
hvad han ansåg för villfarelse och styggelse. Tidsströmmen gick
honom emot, och han var snart öfvergifven och ensam. Blott några
få äldre vänner besökte honom allt fortfarande. Arve besatt
emellertid den karaktärens fasthet, hvilken ej låter rycka sig med hvart
som helst. Sin öfvertygelse förblef han trogen till sin död, hvilken
inträffade 1880. Få af de egentliga hoofianerna öfverlefde honom.-
VIII.
Slutord.
I stort sedt kväfdes hoofianismen af schartauanismen i
Göteborgs stift och kapitulerade för nyevangelismen i Småland och
Skara stift.
1 E. J. Ekman a. a., s. 2347, 2361.
2 Till Amerika utvandrade 1852 en skara hoofianer från Västergötland
och slogo sig ned i Chicago. 1853 stiftade Hasselquist hufvudsakligen genom
deras hjälp den Svenska Lutherska Immanuelsförsamlingen i Chicago. En af
hoofianerna mycket omtyckt präst redan här hemma var Jonas Svensson;
han blef äfven värderad af dem i Amerika. Äfven för hemlandets hoofianer
verkade han genom bref, hvilka trycktes och spredos. Numera lär dock den
ursprungliga skiftningen mellan schartauaner, hoofianer och nyevangeliske i
Amerika vara utjämnad. Kyrkohistorisk Årsskrift 1903, s. 205 ff. Om Jonas
Svensson: Församlingsvännen 1876, s. 122, 136, 153, 169, 187.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
