Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoofianismen’ T55
dock betydligt förr till besinning. Hoofs omvändelse uppgifves
hafva skett 1808, då Sellergrens kom först 1814, vid hvilken tid
hoofianismen redan fått sin karaktär. Hvad nu Sellergrens
förkunnelse vidkommer blef den af pietistisk art, häruti
öfverensstämmande med Hoofs. Dans, kortspel, dryckenskap och dyl.
fördömdes af honom af liknande skäl som af Hoof. Ett strängt
flyende af världen utom hvad fullgörandet af kallelsesplikterna
beträffar yrkades likaså, ehuru ej i de mest extrema former.1 Den
omständigheten, att Sellergren nästan genast efter sin omvändelse
kom att göra bekantskap med flere äldre, erfarna kristna, gjorde,
att han aldrig gick till de ytterligheter som Hoof, hvilken
antagligen tämligen ensam fick genomgå sina krisår. Sellergren synes
hafva varit förnuftsmänniska äfven däri, att han ej dömde utan
efter mogen öfverläggning. Så t. ex. äro hans omdömen om
oomvända prästers verksamhet, om enskilda uppbyggelsemöten m. m.
rätt sansade, ehuru de dock i viss mån blefvo sprängkilar till
hoof-ianismens förmån.2
Snart nog flyttade emellertid hoofianismen in i hjärtat af
Stiftet genom en man, som fått sin väckelse genom Hoof. Det var
Per Nyman, efter hvilken de småländska hoofianerna vanligen
nämnas nymanianare.
Per Nyman3 föddes den 23 april 1794 i Vrå socken af Växiö
stift, där hans fader var klockare. Efter år af svält och nöd blef
han student 1818. Som det säges, med oomvändt hjärta, blef han
prästvigd för stiftets tjänst 1820. Under en sockenbudsfärd lär
han emellertid hafva kört omkull, hvarvid han var nära att mista
lifvet. Detta skall hafva varit den första anledningen till
förändringen i tänkesätt. Om hans yttre öden de första präståren och
vidare utveckling skrifver Tegnér sålunda4: »Strax efter sin
ordination missiveradès han till Burseryds pastorat, Vestbo härad,
på gränsen af Göteborgs stift. På sistnämnda ställe gjorde han
bekantskap med den beryktade Hoof, hvars åsikter och metoder
1 Sellergren a. a., s. 4, 49 o. a. st.
- Sellergren a. a., I, 87, 89 o. s. v., 238.
3 E. J. Ekman, Den inre missionens historia, s. 275 f. Biografiskt
Lexikon,’ X, f. 127 ff. Nytt Biograf. Lexikon.
4 I den efterföljande framställningen följes hufvudsakligen Tegnérs
redogörelse till A. C. af Kullberg 1825, med vidfogad afskrift af
Domkapitelsprotokoll, förvaradt i K. B., Stockholm, aftryckt i Folkkalendern »Svea» 1883
under rubriken: Esaias Tegnér och läseriet i Småland, f. 43 ff. Om
förbindelsen mellan Hoof och Nvman se ock Församlingsvännen 1874, s. 91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
