Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 o
gottfr. westling
något »tillfälligt bud eller i brist däraf turvis hemmanen emellan
utan att med särskild lega för transporten öka tillverkningens
dyrhet» låta afhämta behöfliga rudimaterier eller att, om det skulle
ställa sig billigare att hämta dem från annan stad, vända sig dit.
Pastorn eller hans ställföreträdare borde därefter fördela råämnena
mellan »alla i socknen varande mindre bräckliga och arbetsföra
fattiga af båda könen, äfven barn». Kyrkovärdar, sexmän och
rotemästare ålåge sedan att vaka öfver att de fattiga grepe sig an med
arbete och ej läte de mottagna rudimaterierna förfaras eller gifvas
till spillo. De förfärdigade arbetena borde försäljas på auktion
inom socknen. Kunde de icke med fördel afsättas, finge de
insändas till arbetshuset, som då komme att inlösa dem till pris, som
Konungens befallningshafvande ville sätta på dem. I samband
med dessa erinringar påpekade konsistorium vikten af att
församlingarna fattade beslut om att icke med allmosor understödja
personer, som kunde räknas som arbetsföra och således vore i stånd
att med eget arbete kunna försörja sig.1
Som fattigdomen var allmän, hade många gifvit sig ut på
bygden- för att medelst bettlande skaffa sig uppehälle. Konsistorium
beaktade faran af ett dylikt lösdrifvare lif och utsände redan
följande månad ett nytt cirkulär berörande frågan om fattigvården.
Till manande efterföljd framdrogos exempel på församlingar, där
socknemännen utsatt vite af ett par riksdaler att utgå till
fattigkassan för en hvar, som utan församlingens medgifvande toge till
sig ett inhyseshjon, och bestämt 16 skilling som böter för hvarje
natt, som någon hyste en utsocknes tiggare och underlät att
öfverlämna denne till kronobetjäningen. Cirkuläret anförde ock, att
beslut blifvit fattade, att den, som beträddes tigga utom socken,
skulle två söndagar sättas i stocken, och att barn, som anträffades
gå omkring och bettla, skulle straffas med ris i sockenstugan och
deras föräldrar sättas en söndag i stocken.2
Då trots regeringens omsorger och den ganska rikliga
utdelningen af spannmål — t. ex. 300 tunnor i Ydre härad och 500 å
Vikbolandet — de svåra följderna af missväxten lika. litet i
Linköpings stift som annorstädes kunde tillräckligt af värj as och
Collegium medicum i anledning däraf offentliggjort förteckningar på
åtkomliga ämnen, som vore användbara som nödbröd eller föda
i oår, aflät konsistorium på hemställan från Koniingens befall-
1 Kons. cirk. d. 4 febr. 1784.
2 Kons. cirk. 15 mars 1784. " •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
