Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uno von troil såsom biskop i linköpings stift i 1 cj
kårens rekrytering sökte biskopen ock göra slut på den oseden,
att pastorer, som icke nödvändigt hade behof af ämbetshjälp, af
bekvämlighetsbegär höllo adjunkt, men inskränkningen vållade,
att tillgången på disponibel prästerlig kraft blef så knapp, att
konsistorium vid ett tillfälle 1783 förklarade, att det i »närvarande
brist på präster» ej genast kunde anskaffa vikarie åt en
hjälp-behöfvande präst.1 När Troil visade sig mån om att ej någon grupp
tjänstlösa och nödställda präster måtte uppammas, hvarigenom
ämbetets värdighet kunde blifva lidande, handlade han i
öfverensstämmelse med de åsikter, som hystes å högsta ort, där man
höll före, att rikets prästerskap vore talrikare än dess behof kräfde.
I en skrifvelse till domkapitlet den 22 oktober 1784 uttalade Kungl.
Majestät sitt misshag däröfver och förklarade sig stricte vilja hålla
på, hvad gällande kyrkolag och senare utfärdade kungliga
författningar stadgade med afseende på kyrkliga befattningar.
Regementspastorernas antal vore för stort och skulle på angifvet sätt
reduceras, o. s. v. Domkapitlet anmodades att väl taga i akt
bestämmelsen, att ingen under tjugufem års ålder finge prästvigas
och ingen yngre än trettio år uppföras på förslag. Till följd af
biskopens snäfva begränsning af stiftskleresiets numerär växte
svårigheterna för domkapitlet att skaffa hjälp åt dem, som, hade
behof däraf. En tid, innan han frånträdde stiftets ledning, aflat
konsistorium till en prost en skrifvelse, hvari det begärde, att denne
tills vidare måtte afstå från den adjunkt, som blifvit honom
förunnad, enär en annan pastor insjuknat och stiftsstyrelsen »till
förvaltningen af dess ämbete icke kunnat i närvarande ovanliga
brist på präster» på annat sätt se den insjuknades behof till godo.3
Under sådana förhållanden väcker clet mindre förvåning, att en
eller annan präst själfrådigt tillät icke prästvigd person att
uppträda på predikstolen, ehuruväl detta tilltag ej alltid motiverades
af ett behof nog verkligt för att i någon mån ursäkta åsidosättandet
af de öfverordnades förbud. Med högkyrklig rigorism höll von
Troil strängt på att ingen obehörig finge uppträda såsom ordets
förkunnare i församlingen. Endast efter lians venia concionandi
kunde lekman tillstädjas där uppträda som predikant. Som ett
exempel på det eftertryck, hvarmed han upprätthöll denna
princip, kan anföras konsistoriets sätt att behandla en förseelse mot
förbudet af en pastor i Björkeberg och Ledberg 1784. Denne hade
1 Kons. prot. den 30 juli 1783.
2 Kons. kopiebok den 20 mars 1787.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
