Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ANONYM BIOGRAFI ÖFVER BISKOl’ RABBULA
I I
själfmant åtagna vedermödor, dem han åskådliggjorde pä sig
själf, och bar sålunda ett oaflåtligt lidandes kors.
Men han liknade icke Paulus endast härutinnan, utan äfven
i fråga om den stora uppgift, som uppdragits åt honom af hans
föregångare, apostlarna, nämligen fattigvården. Han bemödade
sig äfven om att fylla denna uppgift och iakttog detta bud att
sörja för de fattiga med en sådan ifver, som om han tillika med
Paulus hade mottagit det af apostlarna själfva. Hvem skulle
kunna beskrifva det stora intresse, Rabbülä hade för
fattigvården, och i synnerhet den utomordentliga kärlek, han hyste för de
fattiga af det heliga ståndet? I hvar och en af de ensamma
klosterboningar, där fromma män lefde i sträng
tillbakadragenhet, hvilkas ben efter deras frånfälle blefvo en ljuflig lukt i Kristus,
inrättade man nämligen pä hans önskan och befallning en
särskild cell, för att han, så ofta han kom på besök för att i sin
tro få hjälp af de saligen afsomnade1 och i synnerhet hjälpa deras
lärjungar genom sina förmaningar, skulle kunna bo där ensam i
frid och ägna sig åt Gudi behagliga böner och dessa hans böner
blifva honom till gagn.
De allmosor, han utdelade åt hvar och en, voro alltid
talrika och rundligt tilltagna, men han önskade äfven visligen
hembära Kristus ett offer àf sin egen person för alla människor. I
öfverensstämmelse med sin goda vilja gent emot Gud och alla
människor underhöll han, så länge han lefde i denna världen,
efter Guds vilja sina fattiga medbröder af det, som tillhörde
hans Herre. Äfven efter sitt frånfälle lämnade han dem ett
härligt arf i sina böner och anbefallde dem åt Guds nåd,
allas vår moder, för att de skulle erhålla sitt dagliga uppehälle
i män af behof, ty emedan hängifvenhetens eld fortlefde och
bevarades i deras hjärtan och den ljufliga åminnelsen af Rabbüläs
älskade namn gaf kärlekens eld i deras hjärtan näring och kraft,
så tillhandlade sig alla nödlidande sina förnödenheter genom
hans goda namn såsom ett godt bytesmedel. Så snart hans
anhängare hörde Rabbüläs ljufliga namn, uppflammade nämligen
kär’eken till honom i deras hjärtan, och de utdelade allmosor i
1 Jfr Bickells anmärkning till detta ställe: »Rabulas besuchte also die
Klöster, um die Fürbitte der daselbst verstorbenen und beigesetzten heiligen
Mönche anzurufen und durch deren Vermittlung Gnaden von Gott zu
erlangen. Wir haben also hier, wie auch am Schlüsse dieses Panegyrikus, ein
wichtiges Zeugniss für die Heiligenverehrung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
