Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. Reformförslag av Luther
- 22. Mot överflödet av mässor vid stiftelser och kloster
- 23. Mot »brödraskapen» och en hel del påvliga missbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anslagna räntorna därigenom må kunna
utbekommas oeh förtäras. Ack, sådant skulle påve, biskopar
och doktorer giva akt på och inskrida mot, och
dock är det just dessa, som framför allt bedriva
sådant och låta allt passera, blott det inbringar
pengar. Så leder städse en blind den andre —
och allt detta vållar girigheten och den andliga
rätten.
Men det borde heller icke vidare få ske, att en
person innehar mer än ett kyrkoämbete och ett
prebende. Han borde också låta sig nöja med
måttliga ståndsanspråk, så att vid sidan av
honom även en annan kunde innehava något och
därmed deras svepskäl bortfalla, som säga, att de måste
hava mer än ett prebende för att erhålla en
bärgning, som anstår deras ansedda stånd. Man kunde
ju då vilja mäta ett stånds krav efter så stor
måttstock, att ett helt land ej vore nog för dess
tillfredsställande. Så löper helt visst girigheten och den
hemliga misstron till Gud hand i hand därmed,
så att sådant, som icke är annat än idel snikenhet
och misströstan, ofta framställes såsom varande
av nöden för ett ståndsmässigt uppträdande.
23.
För det tjugutredje: Brödraskapen[1] och
[1] »Fraternitates», »sodalitates» = föreningar av lekmän,
som utan att tillhöra någon munkorden ställt sig under
skyddet av något helgon i syfte att främja medlemmarnas fromhet
och bringa varandra hjälp i olika lägen. Nu kunde en person
samtidigt tillhöra flera sådana föreningar, varigenom han
tillförsäkrades delaktighet i alla förmåner hos varje enskilt
brödraskap. Mot slutet av medeltiden sköto sådana
sammanslutningar upp som svampar ur jorden — ej minst
bland det tyska borgarskapet. Så berättas det, att en
kursachsisk rådsherre, Pfeffinger, vid sin död (1519)
tillhörde åtta brödraskap i sin stad och dessutom på grund
av bestående avtal hade del i 27 andra liknande föreningars
förvärvade frälsningsskatter och andliga förtjänster
(= lästa mässor, framsagda »Ave Maria», »Pater noster»,
»Te Deum laudamus» o. s. v.). Här — inom dessa
brödraskap — nådde den medeltida fromhetens magiska tro
på andaktsövningars saliggörande verkan »ex opere
operato» en sådan utveckling, med vilken endast tibetanarnes
»bönehjulskult» i våra dagar skulle kunna upptaga tävlan.
— För att belysa karaktären av dessa andliga
lekmannaföreningars religiösa uppfattning och fromhetsideal må här
ett utdrag ur en vid slutet av 1400-talet tryckt tysk
brödraskapsbok meddelas. Där talas bl. a. om de »tio högsta
välsignelser, som komma varje medlem av
Rosenkransens brödraskap till del: 1) Verksam hjälp genom Guds
och jungfru Marias beskydd. 2) Lättare bönhörelse,
emedan han förenat sig med många rättfärdiga, genom
vilkas böner även hans egna måste finna gensvar. 3) Skydd
mot faror för kropp och själ; till lands och vatten, mot
vapen, blixt, försåt och ondska skyddar Maria honom likt
en ogenomtränglig mur. 4) Bevarande för dödssynder,
emedan Maria, själv syndfri, beskyddar honom mot
djävulens list och är en kraftig förespråkerska för den
fallne. 5) Skulle han falla, så återupprättar Maria honom
— och det så mycket lättare, som ju de övriga
medlemmarnas överskott av »goda gärningar» kommer honom till
godo. 6) Den som deltar i brödraskapet, lever i frid med
Gud och människor. 7) Vid döden skall han spåra Marias
och sina bröders bistånd. 8) Den som tillhör brödraskapet,
skall icke hemfalla under evig fördömelse, emedan Maria
tar sig an honom vid den yttersta domen. 9) Hans själ
skall snabbare än andra människors befrias ur skärselden
i kraft av brödernas förböner och Marias hjälp. 10) Dör
en broder, som omedelbart kan ingå i himmelen, så
skyndar hela skaran av de redan där församlade, med Kristus
regerande bröderna honom till mötes och för honom in i
den himmelska glädjen.»
I sin skrift »Ein Sermon von dem hochwürdigen
Sakrament des heiligen wahren Leichnams Christi und von
den Brüderschaften» 1519 hade Luther påpekat faran av
sådana lekmannaföreningar, som urartat till att bli härdar
för fråsseri och dryckenskap och givit upphov till svåra
söndringar. I motsats till dessa brödraskap prisar han det
himmelska brödraskapet, de heligas samfund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kyref17/0140.html
