Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 10. Återblick på katolska tiden i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10. Återblick på katolska tideu i Finland.
De tvenne sekel, som nu hade förflutit ifrån freden i
Nöteborg och det svenska väldets befästande i Finland, hade
nästan från början till slut varit en orolig tid, hvarunder
Finlands samhällsutveckling naturligtvis mycket lidit genom de
oupphörliga stridsbullren oeh revolutionerna. Likväl hade under denna
tid landets politiska ställning och öfver hufvud finnarnés likställighet
med Sveriges inbyggare någorlunda stadgats. Finland, eller såsom
man ännu ofta sade, Österlanden, ansågs nu såsom en fullberättigad
del af det svenska riket, och om å ena sidan den aflägse
belägenheten bortom hafvet äfvensom olikheterna i afseende å språk
och nationalitet förorsakade, att dessa rättigheter ofta i
praktiken förblefvo obegagnade, så hade dessa samma
omständigheter åter å andra sidan grundlagt en viss grad af nationel
sjelfständighet. Men denna sjelfständighet, som så att säga
låg i Finlands natur, kom likväl ganska sällan och svagt till
uttryck. Det är att märka, att den svenska aristokratin med
alla krafter sökte att hålla Finlands styrelseembeten i sina
händer, så att ståthållareskapen på borgarne samt förläningarna
sällan anförtroddes åt infödde m&f. Deremot gåfvos
fogde-och domare-embeiena vanligtvis åt personer ur landets egen
adel, och det förnämsta skälet härtill var otvifvelaktigt den
till dessa embeten nödvändiga kännedomen af landets språk; ty
ehuru svenskan redan tidigt hade blifvit skriftspråket vid
dom-stolarne, så bör man likväl ihogkomma, att det skriftliga
utförandet oftast var skrifvarens sak, men att den muntliga
behandlingen på folkets eget språk tillkom embetsmännen. Det
är äfvenså naturligt, att flere främlingar, som kommo hit i
och för embeten och affärer, ganska snart blefvo införlifvade i
landets nationella förhållanden. Slägter sådana som DiceJm,
Hom, Fleming m. fl. öfvergingo sålunda till den inhemska adeln.
Men strömmen af invandrande främlingar synes likväl hafva
varit större, än landets egna nationalitet förmådde i sig
upptaga, och öfver hufvud tillväxte oupphörligt det svenska elementet.
Detta intrång på den egna nationaliteten var den farligaste
följden af Finlands underdånighet under ett annat folk. Under
unionskonungarne synes alltid ett större mått af nationel sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
