Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ejdern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att det ruskar däri, och det kännes rätt kusligt att ligga
därunder. Med ens slår den grå och svarta till ett fasligt
larm, kastar sig upp i luften och flyger under ständigt
skrikande med sin bästa fart upp mot skogslanden. I nästa
sekund ser ejdern, där hon ligger tryckt i boet, liksom
något trekantigt mörkt susa ned från skyn och störta öfver
en enstaka fågel af den gråa sorten, som egentligen brukar
komma litet senare och sjunga under töckniga dagar, så
det klingar i rymden. Det ryser till i ejdermodern, när hon
ser det, ty hon vet att den där lefvande pilen har intet
förbarmande, utan bär bort sitt byte i klorna och spisar det
med god aptit på något aflägset berg. I alla fall har hon
blifvit af med den grå och svarta, som inte alls var treflig,
och den stora bruna trekantiga flyger med den grå i klorna,
buren af väldiga vingslag långt i fjärran, och kommer nog
inte så snart igen.
Länge får ejdern där i boet icke vara lungn. Hon hör
buller, liksom när sjön rör om en sten vid stranden, i
vågtakt, nu är det tyst en stund, och så hör hon hur något
slår i bergen och hur det frasar i buskarna, och hon
förstår nu, att det är de där stora långbenta, som bruka skicka
ut pipande stenar medelst blixt och rök och dunder, eller
de stora med korta ben och mycket fladder omkring sig,
och som äro ifriga med att gå af och an, böjande sig ned
och nigande bland stenar och buskar. Nu hör hon buller
just bredvid, der stryker något mot busken, hon gör i
förskräckelsen en rörelse och märker med det samma att hon
måste vara upptäckt. Ett par bruna fötter utan simhud
synes framför busken och närmar sig med utbredda klor,
de vilja uppenbarligen fånga henne. Men just när de äro
nära att gripa om henne, slänger hon sig undan, får luft
under vingarna och störtar ned i sjön. Hon hinner bara
höra ett rop, ett dunder från ett annat håll och ett pipande
ljud och ett smattrande i vattnet. Men utanför hällen
simmar hon af och an, dykande och flaxande, tills den
långbenta och den fladdrande försvinna och hon ser ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
