Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
en förändring, hvilken just måste anses hänvisa på och liksom
dirigeras af ett kausalitetsförhållande. Men äfven den psykiska
kausalitet, hvilken lagbinder jagets inre lif, röjer en viss yttrehet i
förhållandet mellan orsak och värkan. Om t. ex. en
fantasiföreställning väcker en viss stämning, sä är för det första det rent psykiska
jaget denna orsaks inre värksamhetsmaterial, och vidare är
stämningen en effekt, som alldeles icke sammanfaller med sin psykiska
orsak. Det är alltså äfven här en viss motsats mellan orsak,
värksamhetsmaterial och effekt, och öfverallt där motsats består förefinnes en
viss yttrehet. Öfver detta förhållande kan kausaliteten icke höjas
utan att upphöra att vara kausalitet. En sådan absolut kausalitet, där
orsaken själf af rent egen kraft framskapade den nya ordning en
värkan innebär, utgör en tankeomöjlighet (om ock en
fantasimöjlighet). Orsaken är nämligen enligt sitt begrepp grund till
förändring, men en förändring måste vara en sådan hos något reelt
underlag, eventuelt ett subjekt, hvilket i ock genom densamma
framträder i en mer eller mindre radikalt ny existensform. Man kan
icke ponera en rent själfvärksam eller ’absolut kausalitet’ utan att
medgifva möjligheten af en creatio ex nihilo. —
Det har i det föregående antydts att det finnes olika former
af kausalitet.
För att upptäcka dessa torde det vara lämpligast att
reflektera på de olika hufvudslag af förändring och skeende, som
värkligheten företer. Erfarenhetsenligt utgöras dessa närmast af den
yttre förändring, som den kroppsliga världens föremål äro
underkastade samt den inre, hvilken röjer sig i vårt själslifs eller jagets
skiftande tillstånd. Men då hvarken den yttre eller inre
förändringen är ett själfständigt eller i och genom sig själft existerande
något, så öfvervisar den på ett substantielt underlag. Att äfven
detta måste anses bilda. en värklighet, där någonting försiggår och
sker, hafva vi förut sökt göra sannolikt.
Den omedelbart gifna yttre förändringen förutsätter i sin
ordning en dubbel kausalitetsordning, dels den, som bestämmer
förändringen af substansernas inbördes ställningar, dels den, hvilken
återför sig till förhållandet mellan detta objektiva skeende och
det mot detsamma reagerande medvetandet. Den omedelbara
inre förändringen vidare hänvisar bland annat på det psykiska
subjekt, som är dess bärare; ty att föreställningarnas,
känslornas och viljeyttringarnas uppkomst, variation och försvinnande
innebära lika många funktionella yttringar af ett medvetande, resp.
ett reelt-enhetligt jag, blir ett alldeles oundgängligt antagande \ Den
1 Jfr Vid studiet af Wundts psykologi, s. 174, samt Filosofiska konturer, s. 93;
dessutom förevar, avb. 3. 437 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
