Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 1. Substans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
otvetydiga hänvisningar från dennas sida ofta icke förekomma. Det
är just allt spekulativt tänkandes kunskapsteoretiska grundbrist att
det är så föga, stundom ej alls erfarenhetsdetermineradt. Och i
och för sig garantera icke tankelagarna i sin spekulativa utbildning
och form, att de äro adekvata uttryck för den transscendenta
värkligheten. De äro visserligen nödvändiga normer och värktyg för vårt
tänkande, och intet hindrar att använda dem som sådana, men
uppenbart är att denna omständighet eo ipso icke är absolut afgörande för
deras objektiva sanningsgiltighet. Substansattributen blifva därför
mer eller mindre problematiska. Tanken om den substantiella
värkligheten själfexistens ("aseitet"), huru vågad är icke också denna!
Intet i erfarenheten vittnar om en dylik singulär existens, och att
värkligheten, som erfarenhetsenligt ständigt går vidare och vidare,
ledande utöfver hvarje gifven gräns, dock — såsom nämda attribut
inskärper — ytterst bildar en inom sig sluten totalitet, huru
visserligen lockande, men osäker blir icke till sist denna tanke! En
rent spekulativ idé som den är, förblir den utan utsigt till
erfarenhetsverifikation. Men hvad garanterar att värkligheten rättar sig efter
våra spekulativa idéer? Sanningen är därför den, att
själfexisten-sen visserligen är en logiskt korrekt konstruktion, men dock en
konstruktion. Att den på samma gång utgör en adekvat
rekonstruktion af den transsubjektiva värkligheten är visst icke omöjligt,
men denna tanke måste föra en skeptisk bistämning i släptåget, som
gör attributet problematiskt. Det motsvarande gäller om egenskapen
enkelhet. Äfven denna är en i öfvervägande grad spekulativ och för
öfrigt alldeles overiüerbar tankekonstruktion, som ytterst är värkstäld
för att tillfredsställa det logiska krafvet på en obetingad förutsättning,
resp. ett system af sådana för det betingade och relativa. Men
själfva det obetingade är som anfördt intet annat än en
spekulativ idé, hvars objektivitet är och förblir problematisk. I mindre
grad är detta onekligen förhållandet med det innehållsrika
attributet oföränderlighet. Ty åtminstone substansens kvantitativa
konstans samt dess lagbundenhet kunna indirekt, om ock endast
partielt verifieras genom naturvetenskapliga metoder.
Attributet gradlöshet är däremot lika overifierbart som de förutgående.
Totalomdömet om substansen eller rättare vissa dess
egenskaper måste därför blifva att de visserligen äro logiskt motiverade,
men ur den stränga sanningsidéns synpunkt i hög grad
problematiska konstruktioner, alldenstund de bland de kriterier, som
öfverhufvud äro möjliga1, i stort sedt kunna stödja sig endast på
1 S. 277.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
