Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XII. Om kunskapens allmänna objektivitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
utan emedan den inser, att endast detta grundantagande möjliggör
upprätthållandet af kunskaps-, resp. sanningsidéerna och på samma
gång håller en möjlighet öppen att förvärkliga dessa idéer ut från
specifikt mänsklig ståndpunkt.
Naturligtvis får det icke finnas några veterliga hinder för
antagandet af tankelagarnas objektivitet. Några sådana existera ej
häller. Frånvaron af negativa instanser är emellertid icke mycket
beviskraftig, alldenstund den omständigheten, att tankelagarna ej
dementeras af värkligheten, kan bero på andra förhållanden än den
förutsatta reella motsvarigheten.
Af tänkvärdaste betydelse blir därför den empiriska verifikation,
tankelagarna faktiskt åtnjuta. Huru ofta använder man icke de
abstrakta logiska resonemangens metod, hvarvid föremål och
tilldragelser anteciperas, och tankeantagandena visa sig stämma med
värkligheten. Ocli på motsvarande sätt förfar vetenskapen. Den
söker i otaliga fall empiriska orsaker till fenomenen samt
finner ock ofta sådana, en omständighet, som åtminstone till en viss
grad verifierar tanken om det lagbundna sammanhang, som en af
tankelagarna fordra. Och huru har icke den kvantitativa konstans,
som likaledes en tankelag fordrar, erhållit sin relativa verifiering
i satsen om materiens oförstörbarhet. Den konformitet mellan tanke
och värklighet, som sålunda framträder i erfarenhetsverifikationen är
naturligtvis af största kunskapsteoretiska betydelse. Den fastställer
först och främst, att tankelagarna gälla approximativt för
erfarenheten såsom sådan: de gifna föremålen och förändringarna äga
fullständig bestämdhet, röja den konstans identitetslagen uttalar, förete
ett sammanhang i enlighet med de fordringar grundens lag
innehåller o. s. v. Visserligen verifieras tankelagarna icke på något
absolut exakt sätt af erfarenheten; det kunna de i själfva värket
icke, då iakttagandet både extensivt och intensivt har sin gränser,
under det tänkandet kan tänka de angifna tankarna om
fullbestämdhet, identitet, grund- och följdsammanhang o. s. v. ut i deras
yttersta konsekvenser. Det uppstår under sådana förhållanden ett
öfverskott af tankeexakthet, som erfarenhetsföremål e ti i egenskap af
blotta varseblifningsobjekt icke kunna utfylla. Hvilken observation
om än så noggrann kan garantera att ett visst föremål, hvilket
visar sig såsom ett och samma oförändrade föremål, värkligen har
bibehållit identitet med sig själft i detta ords absoluta bemärkelse?
Och hvilket antal iakttagelser skulle i och för sig kunna
ådagalägga att förändringarna i världen genomgående förete det
förhållande mellan värkan och orsak, som grundens lag fordrar? Nej,
ensam förmår erfarenheten hvarken framskapa de logiska tankelagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
