Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Runeberg och Borgå gymnasium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Runebergskulten.
byggnaden, och ett militäriskt drag i hållningen, som Norden-
skiöld påpekat, voro naturligtvis i och för sig ägnade att in-
giva respekt. Men därtill kommo ännu intrycken av det be-
själade, livfulla ansiktet, som med en sådan beundran har
skildrats av Wilhelm Lagus: „Hans personlighet verkade,
,,må jag säga, överväldigande. Detta lugna jämnmått i var
,,rörelse, detta snilleskimrande, genomträngande öga, denna
,,mun, för vilken såväl godmodig humor som agande sarkasm
,,ständigt stodo till buds, * se där hans osvikliga hjälptrupper.
,,När blicken skarp och dröjande vilade på en och läppen,
,,ännu tyst, dock skälvde smått, tog sig t. o. m. den djärvaste
,,till vara, innan något utbrott skedde.”
I sin lynnesläggning besatt Runeberg några egenskaper
som i än högre grad än hans fysiska uppenbarelse kommo
honom väl till pass, när det gällde att tukta och tämja självs-
våldiga pojkar. Med sin ålders känslighet — som är så snar att
reagera mot allt förkonstlat eller oäkta hos en lärare — för-
nummo hans elever rent instinktivt det allvarliga, flärdlösa
och gedigna i hans väsen. Livsvärmen, som innerst låg till
grund för hans storhet, meddelade sig, så föreställer man sig
åtminstone, även under de ledsammaste lektionerna i någon
form från den äldre till de yngre. Han förstod att skämta på
det hjärtliga och harmlösa vis, som icke lämnar någon bitterhet
i sinnet ens hos den, mot vilken skämtet för tillfället varit
riktat.** Han visade sina elever det stora, smickrande och
* Det rörliga, uttrycksfulla draget kring Runebergs läppar hade
som bekant vållat E. J. Löfgren stora svårigheter, när han år 1861 på
Kroksnäs målade skaldens porträtt. Han menade väl ungefär detsamma
som Wilhelm Lagus, när han under sina ansträngningar gång på gång
utbröt: »Professorn har en sådan svinaktig mun». —• Marcus Larsson
hade under vårvintern 1861 erfarit samma bekymmer som Löfgren,
och sade då att Runeberg bestod sig, icke, såsom Fru Fredrika ut-
tryckte det, »ett dussin», utan »hundrafemtio olika ansikten».
** Det bör likväl icke döljas att Runeberg enligt Söderhjelms fram-
ställning såväl i Helsingfors som i Borgå »åtminstone tillfälligtvis kunde
väcka förargelse hos eleverna genom att behandla dem med satirisk
överlägsenhet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
