Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
les ville qtäfvi. Dessa hemsk#, onaturliga ords
”Ja — så, det var bara flickan.1” — ljöd o i
Blen-das öra nngefär i hjertats öfversättuiog så har:
”Han ar en stock, — nian kapsla eller bjerta, —
som ett hårdtf oinens k ligt öde bundit mig viål"
Jag kan ieke älska honom, jag bar aldrig gjort
det; — jag liar känt en känsla af tillgifvenhet för
houoro, — blott för det han var Gabriellas fader;
— men uuf — nu är äfven den förbi. Han älskar
icke sitt-barni Nå väl, — jag älskar icke honom,
men tusen — tusenfaldigt honom, som fttergaf mig
mitt barn, med fara att derför väga sitt eget ttf»
Herman, Herman! Het är från denna stund, —
knäböjande bredvid det enda kära, jag eger, och
som du, blott du, gifvit mig, — — — som jag
8%är dig evig kärlek och tro, om den ock skaft
stängas in 1 djupet af mitt hjorta och aldrig
spira upp och blomstra förr än i ett annat lif. Han%
och ingen annan, är den make, som naturen
ämnade mig, och som sädan vill jag tyst anse
honom, tills en ängel lägger våra händer
titlsam-xnan i högre rymder.
Blenda grät häftigt. Hvarje känsla var spänd
på det aldra högsta, och, utan att nästan redogfc
ra det för sig sjelf, svor äfven Blenda den eden,
att, om hon vore eller någonsin blefve fri, —
eller om ett hårdt, grymt öde beröfvade henoe det
enda hand, som änuu höll lienno vid Grefven, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
