Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man något före, och 8ångar Jan efter,— då i en
hast — vid den amala skogsvägen« krökning —
––-får lilla Major, alldeles griadelin af vrede
ocb med en stor p&k i handen — visst icke
mö-ter Sångar Jan — men kommer efter honom och
gifver honom ett enda dråpslag öfver ryggen,
sågande:— ae der, din carnalje, — skall du få för din
sång och din trotsighet vid alla tillfallen!
Men Majoren hade knappast utsagt detta,
förrån han tog till fötterna och försvann långt
fortare, ån man hunnit beratta förloppet, oeh ån
man skulle trott hans små tax-ben om.
Men Sångar-Jan stod förstenad på samma
ställe. Han aktade icke det ringaste det hårdm
slag, han fått öfver sina knotiga axlar, Kan
kände det knappt han tänkte icke på någon himd;
— _ men hana harm var oändlig — — var
gränslös! — — ty hans viol–––––hans båsta viol*
som lian under hela sin långa, viol bana haft, —
— — — den var i tusen kras! Ilan glömde
all vrede, all hämd — ja, hela Majoren — — —
far denna förfärliga otycka, och, då Herman kom
springande tillbaka för att höra efter, hvad det
var för ett väsende, då stod Sångar-Jan ännu stum
och orörlig, utan att ens våga se i den blårutiga
halsduken, hvaruti bitarne tycktes ligga som i ett
knyte. En gammal — — länge gömd tår rullade
langsamt ur det ena ögat, det andra drog sig bå»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
