Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rotfrukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Magnum Bonum brukar ge klen skörd. Men i år
lär man sällan vara i tillfälle att välja sitt utsäde,
utan får tacka för vad man kan få.
Näst potatisen upptar jag, icke på grund av
näringsvärde, men på grund av den uppmärksam-
het förhållandena gett den, kålroten. Väl är det
ju en betydlig skillnad i näringskraft mellan dessa
båda, men också kålroten är en i hög grad nyttig
köksväxt, som förtjänar att odlas och ätas långt
mer än det hittills varit brukligt. Är den än fattig
på äggviteämnen (1,3 o/0), och saknar den också
stärkelse helt och hållet, så innehåller den i
stället 9,5 »/o socker. Den är god och kan med
fördel nyttjas på långt flere sätt än de gängse
som rotmos och brynta rötter. Däremot är den
rätt svår att förvara över vintern, såvida man
ej har en mycket sval, men absolut frostfri käl-
lare eller har tid att göra i ordning en stuka ute
i det fria och ordentligt sköta den. Därför är
det klokast att förtära kålrötterna före jul och
spara bara en mindre del av dem till högvintern,
då de så lätt vissna. Äter man ofta kålrötter un-
der hela hösten och förvintern, kan man spara
ganska bra på potatisen, så den bättre räcker f.ör
högvintern och våren. Enformigheten, som där-
igenom uppstår, brytes fullkomligt genom de
mångahanda sätt, som numera stå till kålrotens
kulinaiuska förfogande, t. ex.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
