Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I den röda tunneln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är genomskärningen av ett eldvapens
lopp. Nå; när de gamla gevären ersattes av nya
om 6,5 millimeters kaliber – och det är ur ett
sådant gevär jag kommit – och dessutom refflingen
kom till inne i loppet för att krutgaserna skulle
verka kraftigare genom kulans bromsning av
refflorna, så kunde ej längre bara bly duga till
kulor. Blykulor skulle förlorat sin form och
blivit alldeles odugliga, ty blyet är inte bara tungt
och tämligen billigt – utan det är också mjukt.
Man omklädde då blyet med en mantel av
kraftigare ämnen – det vanligaste är kopparnickel
– och det är också jag gjord utav. Det finnes
nog kulor, som i sin helhet bestå av en enda
metall, till exempel koppar och zinkkulor, men
jag är den vanligaste kulan.»
»Kula mig hit och kula mig dit», sade
bacillen. »Varför säger du jämt kula – du är ingen
kula; du är ju smal som en liten pinne. Titta
på mig du. Jag är koleran och mig kalla folk
»kommabacillen» – men så ser jag också ut
som ett kommatecken. Men att kalla dig »kula»,
det gör man väl bara, när man själv är litet på
kulan.»
»Nå, nå, man kallar mig kula i alla fall. Jag
skall väl också jag ha något namn. Vi hava
alltid haft det namnet i släkten.
Jag var, innan soldaten filade av spetsen,
spetsbågformig – ogival, som det heter – och
min längd var hela ’5 kaliber’, d. v. s. 5 gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
