Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
onkel Peter försvunnit, och han gaf mig sitt gillande liksom
onkel Peter... de må säga hvad de vilja, skall jag ändå
göra ’det’. Mucius Scævola brände ju upp handen på sig...
hvarför skulle icke också jag kunna göra detsamma en
dag?... de vilja, att jag skall läsa och lära mig allt
möjligt... nå, jag skall göra det, men det kommer en dag,
då jag har lärt mig allt som behöfs, och då skall jag göra
’det’!... ack, om den gode Guden blott ville gifva mig en
sak — att jag kunde bli lik hjältarna hos Plutarkus! Ja,
jag skall till och med blifva större än de, så att hela
världen skall prisa mig och älska mig, och jag skall...»
Han brast i så häftig gråt, att snyftningarne nästan
kväfde honom.
»Hur är det med dig, Nikolai, är du sjuk?» frågade
Desalles, som väckts af hans gråt och gått fram till honom.
»Nej, nej», svarade Nikolai hastigt och lade ned
hufvudet på kudden igen, »jag är icke sjuk, jag bara drömde...
tack, herr Desalles, förlåt, att jag väckte er!» Och
när Desalles gått och lagt sig igen, mumlade Nikolai tyst
och för sig själf med hufvudet gömdt under täcket: »hvad
han är god och snäll han också... jag håller så innerligt
af honom... men onkel Peter... han är ändå den bäste,
den raraste, den fullkomligaste människa i hela världen.
Och min fader, o, min fader! Ja, jag skall uträtta sådana
storverk, jag skall blifva så ädel och god, att han skall
blifva nöjd med mig och stolt öfver att äga en sådan son.»
SLUT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
