- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
922

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte delen - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sonja; hon pinades af nyfikenhet att höra hvad fursten och
Natalia sade till hvarandra. Om en stund gick dörren upp
mellan de båda rummen, och Natalia kom ut med blossande
ansikte. Utan att ge akt på priorn, söm välsignande gjorde
korstecknet mot henne, gick hon med hastiga steg fram till
Sonja och fattade henne vid handen. Men grefvinnan
utbrast: »Natalia då, hvad går åt dig! Ser du inte, att priorn
välsignar dig?»

Priorn aflägsnade sig i detsamma, och Natalia tog sin
kusin under armen och drog henne med sig i det andra
rummet, där ingen befann sig.

»Sonja, kan det vara möjligt ... kan han blifva vid
lif?» frågade hon. »Ack, jag känner mig på samma gång
så lycklig och så olycklig! Sonja, min älskling, allt är som
förut oss emellan, om han bara blir vid lif. Han kan icke
. . . då han ... han säger ...» Och Natalia brast ut i
snyftningar.

»O, jag visste det, Gud vare tack och lof!» sade Sonja.
»Han får nog sin hälsa tillbaka.»

Sonja var icke mindre upprörd än Natalia, kysste henne
och sökte att trösta henne. »Ack, om han åter finge sin
hälsa igen!» var nu en tid hennes ständiga’tanke. Sedan
båda hade gråtit ut och torkat tårarna, gick Natalia till
dörren till furst Andreis rum, öppnade denna sakta och såg
in i rummet, under det Sonja stod bredvid henne. Med
hufvudet högt uppbäddadt på tre kuddar låg fursten där
med blekt ansikte och slutna ögon.

»Ack, Natalia!» utropade Sonja plötsligt och grep
Natalia i armen.

»Hvad är det?» frågade Natalia förskräckt.

»Ack se, se!» sade Sonja med darrande läppar.

Natalia tillslöt sakta dörren och gick med Sonja till
fönstret,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0926.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free