- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
494

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 494 —.

om det för pappa!» sade Sonja med fast och
beslutsam ton. ’

»O, jag kan inte lefva utan honom!» snyftade Natalia.

»Natascha, jag förstår dig inte . . . jag förstår inte,
hvad du säger. Tänk på dina föräldrar, på dina syskon!»

»Jag bryr mig icke om någon annan . . . jag håller
inte af någon annan utom honom. Huru kan du säga, att
han är -en bedragare? Jag har ju sagt dig, att jag älskar
honom», ropade Natalia utom sig. »Gå din väg, Sonja, jag
vill icke bli din ovän. Gå, för Guds skull gå! Du ser ju,
huru jag lider», tillade hon ännu häftigare, och Sonja
skyndade ut under högljudda snyftningar.

Men Natalia gick fram till bordet och skref utan
ringaste tvekan svaret till prinsessan Maria, som hon icke på
hela dagen hade kunnat få ihop. Däri sade hon helt kort,
att hon efter mogen öfverläggning hade beslutat att begagna
sig af furst Andreis ädelmodiga tillåtelse att hafva full
handlingsfrihet; hon bad om förlåtelse, om glömska af allt hvad
hon kunde ha felat, och försäkrade till sist med bestämdhet,
att hon aldrig skulle bli hennes broders hustru. Hvad som
ännu för helt kort tid sedan skulle hafva förefallit- henne
som alldeles otänkbart,- syntes henne nu så utomordentligt
iätt och själfbegripligt.

Rostov hade ämnat återvända hem på fredag, men då
en spekulant kom, som ville bese det bredvid Moskva
belägna godset, uppsköt grefven sin afresa och for till godset
med denne.

Natalia och Sonja hade samma dag begifvit sig till
Karagfhs med fru Afrossimov, och äfven Anatol var där.
Sonja märkte, att Natalia och han i hemlighet växlade
några ord med hvarandra, och att den förra sedan hela tiden
var ovanligt nervös. De hade knappast kommit hem, förr
än Natalia yttrade till Sonja med minen hos ett barn, som
önskar få beröm:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free