Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 7 - 8 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 444 Uf
han kanske, att hennes fästman icke gillade, att hon var så
glad och uppsluppen? Nej, det kunde det inte vara. Tro,
hvarest han nu är!» Och hennes ansikte blef plötsligt
allvarsamt för några sekunder.
Hon satte sig nu bredvid farbror igen och bad honom
spela mera. Och han spelade ännu en sång och därpå en
vals, och så sjöng han, ackompanjerande sig med gitarren,
sin älsklingsjaktvisa.
Klockan tio kom vagnen jämte tre ridande betjänter,
som hade skickats ut att söka Natalia och Petja; de sade,
att grefven och grefvinnan hade varit mycket oroliga. Petja,
som de icke kunde väcka, packades in i vagnen, som om
han varit död, farbror hjälpte till att svepa in Natalia, och
vagnen rullade bort.
Natten var mörk, och en tät dimma skymde till och
med undan hästarne; man hörde endast, huru de trampade
i smutsen. I stugfönstren, som de passerade, lyste ljus,
och i den fuktiga luften kändes lukten af den tjärbemängda
rök, som slog ned från skorstenarne.
»Tycker inte du också, att farbror är en riktig
hedersman?» frågade Natascha.
»Jo», svarade Nikolai. »Fryser du?»
»Nej, jag mår så skönt, så skönt, så skönt!» svarade
Natalia, nästan själf förvånad öfver att hon kände sig så glad.
8.
Emedan adelsmarskalksvärdigheten förorsakade honom
stora utgifter, hade grefve Rostov afsagt sig denna
befattning, men det oaktadt förbättrades icke hans finanser.
Nikolai och Natascha lade märke till, att föräldrarna ofta
hade hemliga samtal med hvarandra; det var fråga om att
sälja det stora huset i Moskva. Det var dock fortfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
