- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
242

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- — "242 —

Dolochov själf talade under sitt tillfrisknande till Rostov
på ett sätt, som man alls icke skulle hafva väntat af honom.

»Jag anses vara en dålig människa, jag vet det», sade
han, »och det kan så vara. Jag bryr mig inte om några
andra än dem, som jag håller af. Men den jag älskar, den
älskar jag också så, att jag kan offra lifvet för honom; de
andra krossar jag, om de stå mig i vägen. Jag har en
tillbedd, ovärderlig moder, två eller tre vänner, af hvilka du
är en, men de andra bryr jag mig inte om annat än för
så vidt de kunna gagna eller skada mig. Och nästan alla
göra mig skada, isynnerhet — kvinnorna. Ja, käre vän, jag
har träffat på vänfasta, ädla, högsinnade män, men
kvinnorna — bland dem har jag icke funnit annat än fala
kreatur, det må nu ha varit köksor eller furstinnor. Ännu har
jag icke hos en enda kvinna funnit den änglarenhet och
hängifvenhet, som jag söker. Funne jag en sådan, gåfve
jag mitt lif för henne. Men de här!» Han gjorde en
föraktlig åtbörd. »Och tro mig — om jag ännu sätter något
värde på lifvet, så är det bara därför, att jag ännu hoppas
att finna ett sådant himmelskt väsende, som kan rena,
upphöja, förädla mig. Men det där förstår du icke.»

»Jo, jag förstår det mycket väl», svarade Rostov, som
allt mer och mer lät beherska sig af denne sin nye vän.

Hösten 1806 kom Rostovska familjen åter tillbaka till
Moskva, och vid början af vintern anlände äfven Denissov
och slog sig ned hos dem. De första månaderna af vintern
var en den lyckligaste och angenämaste tid för Nikolai.
Det låg öfver huset vid denna tid en säregen atmosfer af
lycka och trefnad, såsom det alltid plägar vara i en familj,
där det finnes unga, älskliga flickor. Alla unge män som
umgingos hos Rostovs, fingo vid anblicken af de unga, täcka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free