Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt den underjordiske Mercurius. Men jag vore mera
benägen att tro, att han tillber Adonis, ty jag tyckte
mig höra, att han i likhet med kvinnorna i Byblus
klagade över en guds lidande och död.»
Det torde vara vanskligt nog att jäva den
historiska trovärdigheten i denna psykologiska
rekonstruktion, som med outplånlig skärpa tecknar den
djupa klyfta, som skiljer aposteln Paulus från den
antika kulturen och dess bärare. Men det är ej
heller förvånande, att den förnäme romaren ej hade
blick för den sida av Pauli väsen, som utgjorde
hans styrka och som han ägde gemensamt med de
bästa av sitt folk: den djupa känslan av avhängighet
av gud och förpliktelse emot gud. Att bekämpa
falsk tro var för Paulus en plikt mot gud, och så
länge han som jude hade den övertygelsen, att den
kristna sekten var irreligiös och gudsvidrig, var han
en våldsam förföljare av Jesu anhängare. »I hans
själ brann en eld, och han förstod att hata så, som
blott den trosstarke förstår att hata en annorlunda
troende» [1]. Men sedan han en gång genom en
gudomlig uppenbarelse blivit förvissad om att ha
fått ett särskilt uppdrag av gud, står hans beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
